The Biggest Lie

Hej, ville bara säga att jag hatar mitt liv och ja jag är ett ytligt, materialistiskt äckel men nu är det så jag känner och vissa skulle kalla det för mänsklighet. Jag är helt tom nu. Totalt tömd på allting som någonsin funnits i mig. Jag kan inte tänka mig att leva vidare, men jag känner inte heller att jag egentligen lever. Det känns väldigt mycket som att jag redan är död och därför är det väldigt svårt för mig att se en framtid, levande som död.

Jag är trött. Hatar att jag missar allting, all sömn, alla möten, alla filmer, all musik. Jag hatar att sakna det som varit när jag ser mig själv i andra, när det känns som att de gör sakerna jag gjorde. Allting känns fel. Som att mitt liv bara varit en film som jag tvingats att se, i flera år har samma film spelats upp för mig och det gör den kanske fortfarande.

Jag vill inte gå ut fler gånger. Jag vill bara sitta här och vänta, utan att träffa någon och utan att behöva göra någonting. Fast egentligen vill jag bara bli räddad, precis som alla andra. Fan.

Blood Bank

Jag lyssnar på Blood Bank med Bon Iver och det gör kanske mina vänner och mina gamla vänner också, men inte på deras rum, utan på siesta. Fast nä han kommer ju inte dit, men Ingenting kommer. Jag ville verkligen se dem nu när de har betytt så mycket för mig det här året. En låt som representerar hela den kalla delen av 2010 är liksom Halleluja med Ingenting. Så det är sorgligt, ja. Men jag överlever.

Jag orkar inte skriva mer nu, kanske sen.

The killing moon

Våren, 8an

Döden, lockigt hår, body splash med jordgubssdoft, klöverschampo, rosa och grön ögonskugga, tjocka svarta ögonfransar, klänningar, stulna strumpbyxor, fruktsallad, mikael persbrandt, dag och natt, donnie darko, jan jörnmark, andreas, övergivna platser, män, gitarrer, cykel, skolk, ig, prao, jessica, vg, livet.