Hej, ville bara säga att jag hatar mitt liv och ja jag är ett ytligt, materialistiskt äckel men nu är det så jag känner och vissa skulle kalla det för mänsklighet. Jag är helt tom nu. Totalt tömd på allting som någonsin funnits i mig. Jag kan inte tänka mig att leva vidare, men jag känner inte heller att jag egentligen lever. Det känns väldigt mycket som att jag redan är död och därför är det väldigt svårt för mig att se en framtid, levande som död.
Jag är trött. Hatar att jag missar allting, all sömn, alla möten, alla filmer, all musik. Jag hatar att sakna det som varit när jag ser mig själv i andra, när det känns som att de gör sakerna jag gjorde. Allting känns fel. Som att mitt liv bara varit en film som jag tvingats att se, i flera år har samma film spelats upp för mig och det gör den kanske fortfarande.
Jag vill inte gå ut fler gånger. Jag vill bara sitta här och vänta, utan att träffa någon och utan att behöva göra någonting. Fast egentligen vill jag bara bli räddad, precis som alla andra. Fan.
I think we need to talk. :/
SvaraRadera