Oh no

Salam! Jag älskar arabiska, om jag fick välja ett språk jag skulle lära mig nu så hade jag valt arabiska.

Idag ska jag nog åka till nova lund ensam, orkar inte vänta på att C ska vakna. Behöver köpa lite skivor och filmer, dock inte där, rocks är så dyrt. Men jag ska kola (mm) lite på skor och väskor kanske. Mina skor är så söndriga nu, köpte dem när jag var inlagd på akuten. Minns den dagen. Jag mådde jättedåligt och hade gråtit och matvägrat hela dagen, och när min mor kom så gick vi till mobilia för att få mig att tänka på annat lite. Då drunknade jag i känslan av äckel, och kände att jag måste måste skala av mig, nu. Så jag bara sprang in i affären och köpte en ny jacka och nya skor, tog av mig stockholmkläderna och la dem i en påse, tog på mig det nya och gick tillbaka till akuten. Den dagen startade jag mitt nya kapitel tror jag.

Idag är det mors dag kom jag just på. Borde köpa en "förlåt för att jag förstört ditt liv lika mycket som du förstört mitt-present" Ja, det ska jag göra. Nej, jag får skriva mer senare för nu måste jag duscha. Och jag kan inte lägga in bilder på väldigt länge för min datorskärm exploderade igår, så nu har jag en 90-tals skärm som tar över hela skrivbordet och inte klarar av färger. Men sen ska jag lägga in bilder! Kanske inte här, men på bilddagboken. Hejhå sålänge.

Pile of nothing

Jag mår bättre, ja, men inte bra. Verkligen inte bra. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg eller hur långt jag kommit, men jag äter-lever åtminstone nu. Det är skönt. De andra problemen är fortfarande kvar dock. I lördags fick jag en jävla panikångestattack också, det brukar jag inte få. Men det är han som förstör mig, han gör mig galen igen. Vem? Jo, världens äckligaste människa. Jag orkar inte vara snäll i bloggen längre, det här är MIN blogg och jag får skriva precis vad jag vill, och jag vill inte skriva elaka saker om folk som inte skadat mig väldigt mycket. Det har han gjort. Ja, det har du gjort. Du är säkert jävligt nöjd också, över att det är mina armar och inte dina. För det borde kanske vara dina. Det borde vara du som ligger vaken varje natt och spyr över dina tvångsmässiga tillbakablickar.

Men jag vägrar ge upp, jag ska bli ren och fri. Jag är trött på att låta folk spotta på mig, och jag är trött på att trösta mig själv med att jag aldrig spottar tillbaka. Jag spottar inte tillbaka, men det betyder inte att jag inte kan låta dem lära sig av sina misstag. Hur som helst, jag ska försöka ha ett så vackert liv som möjligt utöver ångestmisären. Hejdå.

Taste T e s t

Utskriven*
Före sommarlovet den här gången, i alla fall. Nej jag blev inte utskriven för att jag mår så mycket bättre att jag klarar mig själv nu, helt ärligt, jag blev utskriven på grund av ett litet gulligt fenomen som kallas; platsbrist. Men jag visste att jag skulle hem när jag började äta normalt och hålla mig runt bmi 18. De enda som blev tagna på sängen var socialen, så nu sitter jag här igen och så lär det vara ett tag om jag inte vill sova med travhästuppfödare.

Men jag ska nog lyckas överleva. Idag ska jag till avdelningen för att hämta min mobil och mediciner som jag glömde. Blir nog jobbigt, känns ju som att jag ska tillbaka efter permissionen liksom. Vill gå in och sätta mig i köket, spela skitgubbe med Tanja och äta mellis med anorektikerna och helgpersonalen. Jag vill gå in på rum 1, lägga mig i den hårda sjukhussängen, lyssna på Elins skivor och läsa Galago. Jag vill se äckliga hundprogram på tv med tjejerna och deras föräldrar, jag vill bråka med Kristina, jag vill le mot Robert, jag vill promenera i pildammsparken.. Jag vill tillbaka till tryggheten och chansen till att bli frisk. Men någon annan sover i rum 1 nu, någon annan spelar skitgubbe med Tanja, någon annan ler mot Robert, någon annan hatar Kristina. Och så kommer det alltid att vara. Så jag måste gå vidare.
-
Hur som helst så mår jag bättre än jag gjorde före inläggningen, det får jag erkänna.