Jag mår bättre, ja, men inte bra. Verkligen inte bra. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg eller hur långt jag kommit, men jag äter-lever åtminstone nu. Det är skönt. De andra problemen är fortfarande kvar dock. I lördags fick jag en jävla panikångestattack också, det brukar jag inte få. Men det är han som förstör mig, han gör mig galen igen. Vem? Jo, världens äckligaste människa. Jag orkar inte vara snäll i bloggen längre, det här är MIN blogg och jag får skriva precis vad jag vill, och jag vill inte skriva elaka saker om folk som inte skadat mig väldigt mycket. Det har han gjort. Ja, det har du gjort. Du är säkert jävligt nöjd också, över att det är mina armar och inte dina. För det borde kanske vara dina. Det borde vara du som ligger vaken varje natt och spyr över dina tvångsmässiga tillbakablickar.
Men jag vägrar ge upp, jag ska bli ren och fri. Jag är trött på att låta folk spotta på mig, och jag är trött på att trösta mig själv med att jag aldrig spottar tillbaka. Jag spottar inte tillbaka, men det betyder inte att jag inte kan låta dem lära sig av sina misstag. Hur som helst, jag ska försöka ha ett så vackert liv som möjligt utöver ångestmisären. Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.