Rättar mig själv

Jag kom just på att jag skrivit tidigare att jag bara hade en film med Miyazaki kvar att se, sedan hade jag sett alla.. Det var världens konstigaste lögn! Jag vet inte varför jag skrev så. Jag har många fler än så kvar att se.

Tack för mig.

Igår var jag i Lund och lämnade mina filmer, sen åkte jag till Malmö och köpte en orange Ipod och handlade mat på Astrid och Aporna. Där fanns allting från vegetariskt fläsk till vegetariska fiskpinnar. Jag köpte smältbar vegansk ost, tofuskinka, vitt rismjölkschoklad, organiskt lakrits-te, och lite andra saker. Skinkan var inte god och chokladet smakade bara vanilj men strunt samma. Det var i alla fall världens finaste affär. Förutom Holma. På stationen och tåget fick jag stå med två idioter från skolan, vilket innebar att jag fick stå ut med rasistiska uttalanden under kanske fyrtio minuter. Men det är jag VAN VID. "Är det han negern?" "Nä, han var normalt färgad."

När jag skulle ta tåget hem så gick jag bakom två "alternativa" tonårstjejer, varav den ena hade grönt hår. Vi gick förbi en svartsminkad kvinna med svart synthår och svarta helgonkläder som satt och läste. Den ena tjejen sa till den andra "såg du den där killens hår, hehe" (hon syftade på helgonkvinnan) Sen gick vi förbi en grupp tjugoåriga fjortiskillar som sa "Såg du den där killens hår, hehe" (han syftade på den grönhåriga tjejen)

Ibland tror jag att mitt liv skojar med mig. På allvar.

Sömnen

Vi hade prov och redovisning idag, och jag hade prov efter skolan också men jag gick inte till skolan. För jag åkte till Eslöv och gick till ett ställe för folk med problem. Till coop extra. Där var det en kille på kanske 25-28 år med långt ljust skägg med hårband, långt hår, och stirriga ögon. Han stirrade på mig och tittade med väsande ormögon en sista gång innan han gick därifrån. Jag tittade dystert och uppgivet tillbaka.

Nej jag tänker inte berätta om mötet för det var idiotiskt och fult. Vi lekte en lek som hette 100 frågor och jag insåg hur dålig jag är. MEN JAG SKA FÅ SÖMNTABLETTER!!!! Det gör mig glad i själen. För då kan jag börja lite lätt "oj, jaha, en om dagen okej spännande" och sen kan jag fortsätta med jättestarka dödstabletter hundra om dagen tills jag dör. Eller ja, nu överdrev jag lite där men det jag försöker säga är att hon föreslog ett möte med doktorn så att jag kan få tabletter och hon var positiv till medicinering och sa inte ens någonting om att det var ett sista alternativ, haha!

Problemet är att jag antagligen inte kommer prata med henne fler gånger, utan någon annan. Jag gillade inte henne men jag vet att jag inte kommer att gilla de andra hemska människorna som gick runt där, och männen verkade väl bättre men jag vågar inte tala med någon som är bättre och manlig. Tina måste förresten vara en väldigt ensam människa förutom hennes familj då. Men nog om det, adjö.

Och förresten så körde jag förbi Jesper och hans vän på väg hem. Jag tror att det var han, men jag tror inte att han såg mig som tur är.

Gå.

Ja, är det ok? är det ok? är det ok om jag går?
Ja, ja är det? ja, ok.

Reevolution

Ok, nu tycker jag faktiskt att folk borde lugna ner sig. Jag kan inte ens gå till skolan utan att göra folk skitarga. Idag blev jag sammanfattningsvis beskylld för att vara en äcklig vägg. Korna måste mjölkas annars sprängs de, ehehe. Och dessutom ska jag SLUTA HÅLLA PÅ med vadå? Jag vet inte. Men kort sagt så kan ni faktiskt dra åt helvete.

En ananas nyhet är att jag måste gå på siesta. Jag hatar siesta, jag har alltid svurit på att aldrig gå dit. Men nu måste jag det eftersom att Ingenting, Mattias Alkberg och faktiskt även Thåström kommer dit. Det är väl tre bra anledningar? Det måste det vara med tanke på att jag vet att Kalle och hela hans familj bestående av hans syster, hela skolan och monse och kristina och hela eslöv och rossi och alla hon känner det vill säga hela världen plus hela sätofta och musikskolan ska dit.

Jag vill inte gå i mina skor.

Nämen hej. Idag var det inte normalt i skolan, eller det var skitkonstigt. Men strunt semla det var bara på grund av alla hjärtans dag blabla. Köp kärleksmums, nä jag är vegan osv.

Men efter skolan åkte jag och Bea till Lund där vi träffade Emma! Vi gick till We love music och jag hittade inte Ingenting eller Anttila och jag glömde att jag skulle köpa The Smiths eller Elliot smith, så jag köpte en skiva med Bright Eyes istället. Fast jag hittade en massa fina med The Birthday Party och Nick Cave som inte var överdrivet dyra. Jag ska nog köpa dem nästa gång.

Efter det gick vi till Hemmakväll för att lämna mina filmer. Jag hade lovat att inte hyra fler filmer men det löftet tappades bort på vägen för jag hyrde fem till! Nu ska jag skriva vilka. Tracey som handlar om en tjej som går åt helvete. The Strangers som är en rysare om.. främlingar. Broken Flowers som är en film av Jim Jarmusch. 21 grams som handlar om döden, och Candy som handlar om en kille (Heath Ledger) som är heroinist och Candy som blir kär i honom, eller jag tror det men jag har ingen aning. Det var allt, nu har jag snart hyrt alla bra filmer från den billiga sidan på Hemmakväll, synd. Men då tar jag en ny butik. Herrå.

inte mer

och medan jag sov
gick solen upp över rolandshov
och på västerbron där jag går
ser jag mina fotstpår
om jag skriver en sång
om hur jag kan förstå
men att jag saknar dig här ändå
hör du av dig då?

du trodde jag kunde se att du var så ensam
att du var så ensam då
du trodde jag kunde se att du var så ledsen
att du var så ledsen då

du trodde jag kunde se att du var så ensam
att du var så ensam då
du trodde jag kunde se att du var så liten
att du var så liten då

du trodde jag kunde se att du var så ledsen
att du var så ledsen då
du trodde jag kunde se att du var så ensam
och du var så ensam då

Jag orkar

Somliga går
skyndar sig härifrån
jag väntar vid telefon
men åren bara går
alla människor har
drömmar om att ge sig av
du ville stanna men denna stan
var mer än du klarade av

du trodde jag kunde se att du var så ensam
att du var så ensam då
du trodde jag kunde se att du var så liten
att du var så liten då

Den heter nerverna 'fuck you all'

Idag var det en hemsk dag. Hemskare än igår. Jag orkar inte berätta den här gången heller men jag ska försöka ändå. För det var nämligen så att jag kom lite sent till skolan, folk skrek på mig och jag var redan då väldigt ledsen och arg. Så jag skrev ett argt brev till Fredrik Reinfeldt när vi skulle skriva uppsats. Man fick välja att skriva brev till statsministern, så jag gjorde det. 11 sidor om rasism och att han borde gå i pension. Det blev inte bra, men det var ju ett brev till statsministern, inget kärleksbrev. Det spelar ingen roll.

Efter lunchen hade vi slöjd och redovisning. Jag var på bra humör, jag kände att dagen var mycket bättre än resten av veckan varit. Men sen skulle några i klassen redovisa sina korsstygnsänglar, och hade skrivit en berättelse om änglar som blev kära i varandra. Då räckte Alexander upp handen och sa "Vad sa du att de hette? För jag blev nästan rädd att det var två pojkar som pussades, hehe" Jag hoppade till och frågade honom vad det var som var fel med det, jag vet inte vad han svarade för det överröstades av Marcel som skrek "DET ÄR HELT FEL, FÖR DET ÄR TVÅ POJKAR" Vadå? Kan du förklara? Förklara då! Men han förklarade inte. Kabbe sa någonting elakt och Marcel fortsatte att inte förklara. Jag blev så arg, men jag tystades ner av världen och några andra som skulle redovisa. När de var klara så räckte jag upp handen och sa att jag krävde en förklaring, högt inför klassen annars skulle jag gå ut. "Men gå ut då" var svaret jag fick. Då började jag gråta. Alla såg mig gråta, för första gången någonsin och det kändes fruktansvärt. Vissa var tysta och vissa skrattade. Jag gick ut.

De stod en bit ifrån mitt skåp när jag skulle hem, med sina äckliga tjejer. Och sa att jag var konstig och bögar är äckliga, nerverna nerverna nerverna nerverna nerverna.

Halleluja?

Jag hinner för fan ingenting, imorgon ska jag skriva uppsats och vem förväntar sig att jag ska klara av det? Vad vill ni ha från mig egentligen? En uppsats och en själ. Då ska ni få det också, på samma gång. Idag var en riktigt hemsk dag. Om jag hade haft ett skjutvapen så hade jag skjutit mig själv i huvudet. Om jag hade haft tabletter så hade jag tagit allihop. Om jag hade haft en hög byggnad så hade jag hoppat. Men nu hade jag ingenting, det enda som finns här är en tågräls och en mörk snöskog. Jag vill inte dö på rälsen om jag inte verkligen måste, då lägger jag mig hellre i skogen. Men jag vill inte bli hittad och chansen är ganska stor eftersom att det inte isblåser så ofta och då tar det lång tid.

Jag ska försöka sammanfatta dagen.

Vaknar sent
missar nationella provet i matte
glömmer att jag skulle lämna gymnasieansökningshelvetet
springer efter postbilen
gör bort mig inför postmannen
springer till skolan
gör bort mig inför en idiot som inte tänt lampan på toaletten
kommer sent till lektionen
ord kastas efter mig
blöta pappershanddukar kastas på mig
går till nästa lektion
får en utskällning för att jag behövde fixa mitt liv i några sekunder
går till nästa lektion
blir ombedd att vara tyst
får höra om mullvadsfolket
igen
igen
igen
förklarar mig
blir ombedd att hålla käften
försvarar mig men ingen lyssnar
väntar
försöker tala med karolina
berättar vad hon gjort
blir utskrattad
förklarar att jag inte kan göra provet
blir ombedd att dra åt helvete
någon skriver på min hand
jag går hem
framför mig går en gammal vän
lägger mig ner
dör

Idioter

Idag när jag och Bea gick hem från skolan så gick det två pyttesmå flickebarn från sjuan bakom mig. Jag hade hört att de pratade om feta lår som nästan exploderade innan, så jag visste nog vad de var för några. När de gick bakom mig så kände jag hur deras ögon var fästa på mig, och så hörde jag hur de sa någonting konstigt om att någonting var jättetight och stora feta ben, eller jag hörde inte riktigt. Men när jag tittade bak så hånlog de åt mig och gick typ i marsch och sa "spänn ut riktigt ordentligt nu ja" jag vet inte, det var så jävla konstigt. Men de talade om mina ben. Då sa jag "Vem pratar ni med? Ni går alltså runt och talar om hur feta ni tycker att alla andra är, det tycker jag är väldigt löjligt men visst." Jag fick inget svar och sen gick vi iväg och pratade om att man inte kan göra så, blabla. Och den ena gick bakom oss hela tiden fast att jag inte visste det, kul. Men då hoppas jag väl att hon lärde sig en läxa! Jävla skitungar.

För vad fan ska jag göra? Mina ben är min förbannelse och det hjälper väl inte att två små äckliga barn berättar för mig hur jag ser ut när jag vet det mycket bättre själv. Som om jag inte visste det, som om jag inte visste. Folk gör alltid så, talar om mig när de vet att jag hör. Som att jag inte existerar. Men slutsatsen jag drar idag är att jag vet mina rättigheter, jag behöver aldrig någonsin hålla käften. Så det gör jag inte heller. Adjö.

Look ugly in a photograph

Jag blir så jävla arg när jag tittar på gamla bilder, okej det vet väl alla redan men alltså fyfan. Har ni tänkt på att jag inte hade dubbelhaka innan? Inte ens lite. Mitt ansikte var nästan fettfritt. Och jag var inte bredaxlad alls, det ser man. Mina armar var sådär tunna så att armbanden ramlade av hela tiden och mina händer var inte stora och feta som nu. Min underkropp ska vi inte ens tala om, men fattar ni hur små tröjor jag hade eller?! Jag måste för i helvete ha varit pytteliten med tanke på att jag hade 32/34 eller xs i allting. Jag kunde ju ha barnkläder och nu, NU är jag förstörd. Jag kan inte ha några kläder alls, och jag kan inte ens ta bilder på mig själv längre. Det ska inte vara såhär, det ska verkligen inte vara såhär. Jag ska ordna det här. Ja. Jag ska ordna det här.

Middle of the riddle

Varför inte en liten uppdatering? Jag gick till skolan, behövde inte göra provet, gick hem. När det blev mörkt så tog jag min vän och gick ut i snön för att hitta en bra plats att avsluta allting på. Det luktade ruttet och jag gick förbi en svart hund som tittade misstänksamt på mig. Hundens man tittade ännu mer. Eftersom att hunden och mannen tog stigen som jag ville ta så fick jag gå till en annan skog, där hade ingen gått innan så jag drunknade nästan i snön. Jag begravde honom och la ner lite lycka och ånger i graven. Sen gick jag en omväg hem genom skogen och träffade hundmannen igen. Det fick mig att tänka på Alphaville, middle of the riddle. "and the little black dog, here it comes again." De hade gjort en bra stig till mig så jag slapp nästan drunkna.

*

Marwin dog inatt. Jag gick aldrig till skolan, det ångrar jag nu. Jag ska göra prov i elektrokemi idag. Det var så längesedan jag gjorde prov, det känns inte bra alls. Jag önskar att någon annan dog istället.

-

Jag är så jävla arg, men jag ska sova ändå för jag orkar inte känna längre. Jag ska bara gå till skolan och göra allting som vanligt, så får vi ser hur det går, om det går. Jag kan inte ens svara längre så vad ska jag göra. Jag orkar inte fråga mer. "Någon gång i Februari" för jag vet väl inte vad som menas med akut, det finns väl för i helvete folk som behöver allting mer än mig så varför ska jag vara akut. Så jag svarade inte. Nu får jag ingen skithjälp och det ville jag inte ha heller ändå. Jag klarar mig själv, jag bryr mig inte om sådant. Adjö.

Allting är helt fel, felaktig, felvänt, malplacerat. Alla har kors runt halsen också. Vet inte ens varför. Frågar inte. Tycker fan inte om Placebo, blir äcklad. Kanske för att livet var så äckligt när jag lyssnade på dem. Livet blir konstigt och äckligt när jag inte äter, kanske konstigt realistiskt men det vet jag inte. Det är ganska skönt ändå. Soulmates never die, vad tänkte han när han skrev det. Han och Jocke har säkert bildat maskopi. It won't hurt when the killing is done by a friend.
Vet inte vad jag tror.
†

-

Jag sköt en hund när jag var fem

Gud minns mitt namn i himlen
Så nu är jag en hund själv
Och någon borde skjuta mig

Och jag dansade när jag var tolv
Och jag var högt över varje golv
Om jag inte kommer ner - spill inga tårar för mig mer

Ta mig till den där festen i stan
Där människor är som du och jag
Dom dansar högt över varje lag
Och där vill jag också va

"Dom måste lära sig gå"
Det är vad folk säger om oss två
Vi måste gå härifrån
Innan vi ligger på kyrkogårn som alla innan oss...

Jag var bara inte gjord för dessa dar,
och dessa dar är inte gjorda för mig
Jag var bara inte gjord för dessa dar,
och dessa dar är inte gjorda för mig

DESSA DAR ÄR INTE GJORDA FÖR MIG

Som ni ser på veckans film och veckans musik och allting annat på bloggen, så är mitt liv ganska rörigt just nu! Jag vet inte varför. Men jag lovar att när våren kommer tillbaka så gör jag också det. Jag tror att jag kan hålla det löftet, jag var bara inte gjord för dessa dar.

Då får vi väl bara hoppas att jag hinner fixa skolan igen. Men det ordnar sig, det måste det göra. Det ska det göra. Berny säger att hon har emotionell cancer.. Men alltså, struntsamma.

Nu fick jag ett samtal som fick mig att ångra allting för jag hatar att missa skolan. Jag gör verkligen det. Men jag hatar att vara i skolan också, jag kan inte förstå hur man kan gå dit varje dag utan att bli sjuk i huvudet, hur man kan bo i höör varje dag utan att bli sjuk i huvudet, hur man kan leva med samma äckliga människor, rasister, köttätare. Ja jag kan inte acceptera att man äter kött, för tänk efter lite? Hur kan du säga någonting annat om du inte erkänner här och nu med handen på hjärtat inför alla gudar i hela världen, att du är en psykopat och en mördare. För det är man ju när man äter kött medvetet och frivilligt. Men det är så jävla normalt för vi har ätit kött sedan vi hade hår över hela kroppen, så vi ska sluta utvecklas nu eller vadå? Folk med patetiska argument som det där är bakåtsträvare. Ingen gillar bakåtsträvare så varför äter ni då kött? Jag kan inte säga vi längre för jag räknar inte ens in mig själv bland människor. Jag är ett djur. Och det är jag fan stolt över också.