Idag var det en hemsk dag. Hemskare än igår. Jag orkar inte berätta den här gången heller men jag ska försöka ändå. För det var nämligen så att jag kom lite sent till skolan, folk skrek på mig och jag var redan då väldigt ledsen och arg. Så jag skrev ett argt brev till Fredrik Reinfeldt när vi skulle skriva uppsats. Man fick välja att skriva brev till statsministern, så jag gjorde det. 11 sidor om rasism och att han borde gå i pension. Det blev inte bra, men det var ju ett brev till statsministern, inget kärleksbrev. Det spelar ingen roll.
Efter lunchen hade vi slöjd och redovisning. Jag var på bra humör, jag kände att dagen var mycket bättre än resten av veckan varit. Men sen skulle några i klassen redovisa sina korsstygnsänglar, och hade skrivit en berättelse om änglar som blev kära i varandra. Då räckte Alexander upp handen och sa "Vad sa du att de hette? För jag blev nästan rädd att det var två pojkar som pussades, hehe" Jag hoppade till och frågade honom vad det var som var fel med det, jag vet inte vad han svarade för det överröstades av Marcel som skrek "DET ÄR HELT FEL, FÖR DET ÄR TVÅ POJKAR" Vadå? Kan du förklara? Förklara då! Men han förklarade inte. Kabbe sa någonting elakt och Marcel fortsatte att inte förklara. Jag blev så arg, men jag tystades ner av världen och några andra som skulle redovisa. När de var klara så räckte jag upp handen och sa att jag krävde en förklaring, högt inför klassen annars skulle jag gå ut. "Men gå ut då" var svaret jag fick. Då började jag gråta. Alla såg mig gråta, för första gången någonsin och det kändes fruktansvärt. Vissa var tysta och vissa skrattade. Jag gick ut.
De stod en bit ifrån mitt skåp när jag skulle hem, med sina äckliga tjejer. Och sa att jag var konstig och bögar är äckliga, nerverna nerverna nerverna nerverna nerverna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.