Förklaring

Men det blev ingen förklaring.

Det är så jag säger det

Idag är Conny på Distortion och har jättekul. Jag ville också dit, men jag hade ändå kul med Emma, Bea och Dennis. Vi gick runt och så var det någon som hade dött och jag var ful och sen så ville Dennis gå hem så då gick vi hit till det här som jag inte vill kalla hem.

Nu är mina grannar jobbiga och slår på lampknappar,
jag tror att en ny knarkare har flyttat in
för det kom en massa förlorade ungdomar
och kastade ölburkar i naturen innan
och så vill jag bara säga att ja den här halloween-veckan
var något av det jobbigaste jag någonsin varit med om.

Ja.

Hej. Igår var jag och Caroline i Malmö och köpte lite skitkläder och annat för alldeles för mycket pengar. Imorgon ska vi till Malmö igen och se Michael Jackson-filmen och på Lördag så ska vi antagligen ha någon slags filmkväll med Emma, Bea och Dennis? Ja om han vill alltså.

På sista tiden så har jag fått miljontals mail från Sverigedemokrater som bjudit in mig till deras sida osv. Det känns väldigt konstigt. Jag fick ett särskilt mail från en kille idag som drog världens största lögn om sin uppväxt, och avslutade med att han ville veta mina åsikter.

Såhär svarade jag:

Nu ska jag berätta lite om mina värderingar för dig. Jag kallar det för värderingar och inte åsikter, eftersom att för mig är det väldigt viktigt att det här är självklarheter och inte en fråga om åsikter.

För mig är alla människor. Alla är lika mycket värda. Och invandrare och svenskar existerar inte, alla som bor här är invånare i Sverige. Alla är människor, och alla i hela världen är människor. När jag talar om svenskar så talar jag om alla som bor här och när jag talar om folk som gör någonting fel så talar jag för alla. Om en faller så ska alla falla, så är det bara.

För mig handlar hela den där invandrarfrågan bara om pengar. Och självklart, pengar är ju grunden till ett fungerande land! Men pengar är inte grunden till en fungerande människa och om inte människorna fungerar tillsammans så gör inte landet det heller.

Jag är varken socialdemokrat, vänsterpartist, moderat, sverigedemokrat, kristdemokrat, miljöpartist, kommunist, invandrare, idiot, rasist eller någonting annat. Jag är, och lyssna noga nu för jag säger det bara en gång till

EN MÄNNISKA




Och sen vill jag också visa någonting fint som Mona Sahlin sa i en intervju igår.
Hon berättade om saker som en vän sagt, eller någon fast jag minns inte vem.

"Det var mitt fel att jag blev misshandlad
om jag aldrig hade hållt min pojkvän i handen så skulle det aldrig ha hänt"

Så tänker aldrig en heterosexuell människa, aldrig
och så ska aldrig en homosexuell person behöva tänka
aldrig någonsin

alla människor har lika mycket värde
all kärlek är lika mycket värd


han blev utdragen ur pride-kön och misshandlad av nationalsocialistiska svenska ungdomar.
dessa ungdomars moderparti har stora mandat i flera städer i sverige.


deras bröder och kusiner försöker idag komma in i riksdagen
i slips och kavaj och gott självförtroende
med fördomar och öppen främlingsfientlighet

vi röda och gröna ger aldrig sverigdemokraterna inflytande
aldrig någon gång
aldrig någonstans
aldrig någonsin
aldrig


- Mona Sahlin


Det jag försöker säga är att rasism och homofobi går hand i hand oftare än man tror.
Fördomar tenderar till att utvecklas..

Elephant

Jag känner på mig att någonting konstigt har hänt eller håller på att hända.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Om ni vill höra världens bästa låt så kan ni ju klicka här också.

Imorgon får jag nog mitt paket och idag ska jag bara vänta på imorgon. Igår såg jag Elephant och Little Miss Sunshine, idag såg jag Paranoid Park. Jag älskar Gus Van Sant.
Little Miss Sunshine borde inte ha handlat om oliven, den borde ha handlat om Frank.
Kanske Frank och Dwight som hittar varandra.. Fast Dwight är jobbig och korkad. Men om man byter ut skådespelaren och rollen, då blir det perfekt.

Tänk vad fint. Filmen skulle heta "Frank". Och Gus Van Sant skulle ha gjort den, fast inte ensam.
Om jag kunde skriva så skulle jag ha skrivit den där filmen nu och sålt den till någon bra.

Jag önskar att jag var en man. Hejdå!

sämst

You're the dirt on my collar
You're the hole in my favourite shoe
You're the last dying breath of love
You're the weight that I need to lose

..

De goda ska segra?

Jag ska starta mitt krig mot sverigedemokraterna idag. Jag skriver här när jag har gjort upp mina planer!

Surprise

Ja vad har hänt den här veckan? Ingenting förutom att jag ska praoa hos Conny och så har jag fått ett konstigt mvg på samhällsekonomin. Men det var väl inget intressant.
Nu är min jävla syster och hennes loverboy här och jag fick två billiga palestinasjalar. En grön och svart och en vit och svart. Hon ska ju flytta till Ecuador nu, det är skönt. Om ändå resten av min släkt kunde följa med och aldrig komma tillbaka mina föräldrar också nej jag sa ingenting!
Nej men helt ärligt, de hade nog passat bättre där och jag hade varit ganska lycklig om jag fick vara ensam. Caroline har fått 27 mg och jag får inte åka till skitbuppppppppp.

Lyssna här

20thCentury

"But if I ever get back to the twentieth century
Guess I'll have to pay off some debts
Open the book of my vanishing memory
With its catalogue of regrets
Stand up for the deeds I did
And those I didn't do
Sit down, shut up, think about God
And wait for the hour of my rescue

We don't mean to mess things up
But mess them up we do
And then it's "Oh, I'm sorry"
Here's a smiling photograph of love it was new
At a birthday party

Make a wish and close your eyes: surprise, surprise, surprise."

Once more is never the end

Sommarlovet till sjuan träffade jag två nya personer. Den ena var söt och liten, och den andra var tråkig och pratade som Marcel. Det sa jag till henne hela tiden. Första gången hade jag inte ätit eller sovit på flera dygn så det gick inte så bra, jag gick knappt att prata med. Jag hade klippt lugg och kände mig äcklig men dom blev arga på mig när jag sa det. Andra gången träffade jag den ena (hon som jag egentligen skulle träffa, den söta) och hon hade flyttat till någon annanstans. I Eslöv alltså, där hon bodde. Jag minns inte mycket mer efter det för det var nog då jag blev sjuk tror jag. Men jag minns att vi såg en massa band hela tiden, hennes bror spelade i ett band också. Jag träffade jättemånga hemska människor och ingen tyckte om mig. Sen var det något band som spelade som alla tyckte om, och hon var där också.. Hennes bästa vän från varberg. Jag hatade henne för hon såg rakt igenom mig och det gjorde alla andra också till slut. Jag åkte hem och sen träffades vi inte på ett långt tag.

Sen var det kent (mars 08), jag gick med rossi första dagen för att hon betalade. Längst fram stod vi.
Andra dagen gick jag med alice. Men hela eslöv, och alla mina gamla vänner, kom innan insläppet.
De såg rakt igenom mig. De stod inte längst fram, det gjorde jag.
Eftersom att jag hade känslor kvar på den tiden så grät jag och föll ihop på golvet av misstag, då kramade alla mig. Det var sista gången.

Trodde jag, men för några månader sedan träffade jag henne på tåget. Hon var söt, jag var rädd.
Hon blev känslosam och kramade mig, "vart tog du vägen? du bara försvann, varför gjorde du sådär?.." Men hon förväntade sig ingenting, och jag gav henne ingenting.
Sen såg hon igenom mig en sista gång, och jag såg ångern i hennes blick. Det var sista gången.

Och nu är det upp till mig om det var sista gången eller inte. För hon ska på kent, det ska alla de andra också. De ska köa, det ska jag också om jag ska gå.
Jag vet precis hur de kommer se mig, de kommer hata mig och förkasta mig direkt och jag vet att jag förtjänar det när jag burit mig åt som jag gjort, men det var oundvikligt och jag kan inte göra någonting åt det. Jag kan bara låta bli att gå.

Då skulle det vara sista gången, för sista gången.

min vän är slutet

Jag ska aldrig mer gå på en konsert någonsin i helall mit lviks jag menar det när ajg säger der öfr hjag ska dlrig mer gå"!===!=!==!
jag säljer depeche mode-biljetten, jag säljer min själ, jag ville ju aldrig ens gå! jag bryr mig inte. jag tänker inte gå på kent, inte i malmö inte någon annanstans. jag tänker inte se u2. jag tänker inte alls. och jag kan inte fixa add-medicin för jag kommer att behöva helt andra läkemedel än centralstimulerande.


ja det är väl dags att uppdatera min "dödsviktiga missade konserter"-lista

simon & garfunkel
art garfunkel
paul simon
paul simon
paul simon
the national
the national
arcade fire
arcade fire
bright eyes
U2
kent
kent
kent
kent
kent
skinny puppy
kent
kent
kent
kent
bob dylan
bob dylan
cyndi lauper
sting
boy george
bonnie tyler
depeche mode
the cure
the cure
iggy pop
bruce springsteen
bruce springsteen

och de kommande (som jag vet om)
kent
kent
kent
kent
kent
depeche mode
U2
U2

sen har vi ju alla festivaler som jag inte fick med tillräckligt där uppe, det är väl omkring 30st livsviktigheter där också.. och till sist vill jag tilllägga att alla konserterna där uppe är konserter som jag kunde ha gått på. och det finns självklart jättemånga andra men jag orkar inte skriva mer så jag tog de viktigaste.
.......

vilka har jag sett då som räknas?

timo räisänen - jävla skitkonsert!
kent - grät inför kamilja som jag nyss träffat
kent - skämma ut sig inför folk dag 1
kent - dag 2 skämde ut mig inför hela bandet och träffade aldrig någon mer
nick cave & the bad seeds - minns inte
art garfunkel - mitt liv tog slut
depeche mode - fint
u2 (förbandet var snow patrol) - nej!
u2 - !??!
håkan hellström - .....

Ja och nu när vi ändå är igång och inte använder versaler så kan jag berätta om Kristian Anttila, för jag skulle se honom en gång men för att göra en kort historia ännu kortare så träffade jag honom och han är riktigt hemsk och tråkig så jag köpte skivor för pengarna.

och en gång skulle jag träffa håkan hellström men rossi sa "nu går vi" när jag stod några meter ifrån honom, jaha och så gick vi.

och en gång träffade jag fredrik wikingsson som jag älskade, i en skivaffär, och jag hatar mig själv för att jag sa det jag sa till honom. jag ogillade honom efter det också.

en gång hjälpte jag ett jävla band som hette spader kneckt, och dom uttnyttjtjtjade mig såklart men jag var dum i huvudet så jag vet inte vad som hände sen..

en gååång såg jag art garfunkel i en vit limousine och så började jag gråta som en jävla idiot och sen grät jag inför alla tanterna med rolling stones-kikare för jag såg ingenting och han var så fin att jag trodde att hippie-barnen skulle dö.

och en gång missade jag typ 30 signeringar nästan samtidigt.

en gång hade jag en bob dylan biljett som jag avbokade.

en gång hade jag en kentbiljett som jag slängde. bästa sittplats.

en gång gick jag och alice på ett band som jag tyckte om, jag minns inte ens vad det heter nu.
vi träffade monse där och jag gick ifrån mitt i konserten för att sam ringde och var ledsen.
så jag missade hela konserten och pratade med en självmordsbenägen man tills min mobil stängdes av istället.

en gång var jag på malmöfestivalen med några alkoholiserade waldorf-rebeller från höör.
jag gick för att se kristian, men vi såg joddla med siv istället. jag grät och fanny var full.

en gång skulle jag till roskilde men jag åkte aldrig.
hade jag gjort det så hade jag kunnat ta bort en stor del av de missade konserterna där uppe.

en gång missade jag the national med flit och sen gjorde jag det igen och igen och sen tänkte jag "nu ska jag fan aldrig missa dom igen" och så missade jag igen. inte med flit.

jag skulle gått på the cure också men jag gick aldrig.




En gång dog anders, och jag skulle på broder daniels avslutningskonsert.
men jag gick aldrig.

Dom andra

-Ofta mycket lättdistraherad av yttre stimuli

-Ofta svårt att följa instruktioner

-Svårt att styra uppmärksamheten

-Verkar ofta inte lyssna på vad som sägs, verkar drömmande

-Tappa inte sällan bort saker som är nödvändiga för senare uppgifter eller aktiviteter

-Svårt att organisera målinriktade aktiviteter

-Växlar ofta från en oavslutad aktivitet till en annan

En ode till concerta

Idag sov jag inte, så jag kom i tid på morgonen! Gissa om jag var speciellt fresh, som vanligt då alltså. Först kändes det som att jag var jätteglad och älskade världen så då skrev jag DUKTIGA DENNIS på tavlan (istället för damp dennis som där stod först) och så sa jag att jag att alla var lika duktiga. Jag började diskutera om någon jävla inflyttningsfest som jag skulle bjuda hela världen till.. Sen kändes det som att någon grävde i mig med en stor skopa. Det gjorde ont.
När vi hade SO så sa jag allting jag tänkte, och det var jättebra saker som blev helt rätt! Det var första gången det hänt att jag ens vågade säga någonting. Men jag var verkligen helt obesvärad så det kan omöjligen ha varit placebo. Sen kändes det som att jag inte sovit på flera dagar, som att jag bara sprang runt i en cirkel hela tiden och sjöng högt. Det gjorde jag också.
Då träffade vi Conny, och så tänkte jag jaha nu ska jag vara lite charmig och då var jag det, utan att se konstig ut. Sen hade vi slöjd och då gjorde det så jävla ont så ni fattar inte hur ont! Men det blev bättre sen tror jag, eller hahaaaa det beror på hur man ser det. Jag skrev världens sämsta skit på svenskan, och jag tänkte att "nu kommer jag skriva skit" och istället för att motverka det då så skrev jag en massa ord som inte hade med någonting att göra, jag menar, varför berättar jag om något jävla hästveda-läger jag orkar inte det var inte speciellt jag ser björnar och iskatter varje dag!

Till sist drog jag en slutsats av det hela, nämligen att concerta = mitt jävla äckliga skithelvetesliv som jag hade i 8an. Och jag hatar, jag hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar hatar 8an.

Efter det så dog jag. Nu är jag död. Det finns datorer i helvetet, visste ni det? FÖR HELVETET ÄR NÄMLIGEN (deleted) OCH JAG HAR DATOR PÅ MITT RUM!

Nazi girlfriend

Igår gick jag till cor på kvällen, hon var konstig. Hon satt och stirrade på en musikvideo (hon lyssnar inte ens på musik) och sen hade hon sett TVÅ filmer (hon kan inte ens se film).
Concerta concerta concerta.
Hennes bror är nazist, inte bara rasist och jag orkar faktiskt inte med all ondska som finns.
Tänk att sverigedemokraterna bildades i Höör. Jag hatar hennes föräldrar, jag verkligen verkligen hatar att det finns människor som gör sådär, jag kan inte förstå. Nej jag kan faktiskt inte det.

; Och föräldrar som inte förstår någonting, som bara förstör sina barn och tror att det är så det ska vara, gör mig väldigt arg. Förstår ni inte att det är vi som håller jorden levande? Det är vi godhjärtade jävla människor i utanförskapet som faktiskt LEVER och som faktiskt ÄLSKAR
För man har fan inte upplevt kärlek förrän man sett den utanför gränserna, och gränserna sätter du själv, ingen kan göra det åt dig och du måste över den där jävla muren för du kan och då ska du! Så är det ju bara.
Ensamheten är en sak, men herregud jag undrar om det inte är ni som är ensamma och inte vi. För när jag tänker efter, så känner jag mig väldigt ensam men när jag tänker på er då känner jag att jag är så glad att jag inte är som ni är.
Det finns ingen låt som kan beskriva det bättre än den här låten och jag ska fan göra en video:

And if you think I'm corny
then it will not make me sorry
It's your right to laugh at me
and in turn that's my oppurtunity
to feel brave
Because ridicule is no shame
Oh, it's just a way to eclipse hate
It's just a way to put my back straight
Oh, it's just a way to remain sane

Every morning I would see her
getting off the bus
The picture never drops
it's like a multicoloured snapshot
stuck in my brain
It kept me sane for a couple of years
as it drenched my fears
of becoming like the others
who become unhappy mothers
and fathers of unhappy kids
And why is that?
'Cause they've forgotten how to play
Oh, maybe they're afraid to feel ashamed
to seem strange
to seem insane
to gain weight
to seem gay
- I tell you this

That it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, it takes a fool to remain sane
Oh, in this world all covered up in shame
(- Oh, take it to the stage)
So, take it to the stage
in a multicoloured jacket
Take it jackpot, crackpot
strutting like a peacock
nailvarnish Arkansas
shimmy-shammy featherboah
Crackpot, haircut
dye your hair in glowing red and blue

Till någon

Idag fick jag alltså en väldigt elak text, tillägnad mig.
Inte för att det spelar någon roll, men jag skrev i alla fall ett svar för jag tycker att jag ska få svara.
Den här är alltså till caroline som antagligen inte läste den ändå, men det gör mig inte så mycket.
Det gör mig bara ledsen när min vän känner att hon vill skriva ner alla fel och misstag med mig som jag tydligen inte visste om enligt henne, och sen att jag ska läsa det.. Som om jag inte visste, jag vet ju redan och det hon skrev var ologiskt på alla sätt.
Den här låten har jag lyssnat på hela veckan.

Jag skäms aldrig över andra, jag är inte sån
sån som bara trampar runt
i skiten utanför
och att skada någon annan
det är klart att det gör ont
men det är livet och livet gör ont
jag är bara en människa
kanske en i mängden
som henrik, som du och alla andra
vi är bara två i mängden
men du förstår inte
att mina misstag är oviktiga, jag är oviktig
det är så det ska vara
när man är en i livet
och där livet är, där vill jag inte vara

Det som har varit kan aldrig bli
och det kan aldrig
bli vi som det en gång var
så var inte dum nu, Caroline
TORKA DINA TÅRAR OCH SITT RAKT!
imorgon kanske dina drömmar
blir till cirkusdjur på din kudde
och jag gick aldrig på cirkus,
jag sa att det var fel
så ska jag ändra på mig nu
jag kanske kan bli lika brylös som du?
nej för Caroline, det är sån jag är
sån som bryr sig om allting
förutom sig själv
och jag är varken stolt
eller svag, jag är bara jag
och kanske
Kanske
kommer jag tillbaka en dag

Holma igen

Idag var jag i skolan som jag brukar vara på torsdagar.. Men det var läskigt iallafall. Fast jag minns inte så mycket eftersom att min hjärna sover sedan länge. Efter skolan gick jag, Emma, Bea och Linnea till Holma igen. Vi handlade lite ekologiska saker, jag köpte bananer och té som gör att man somnar lättare. Sen såg vi alla fina människor och hälsade på Emmas moster, så nu har jag varit i alla möjliga Holma-byggnader. Men jag blir mest ledsen när jag ser allt fint där, för det är verkligen så bra det kan bli.

Margot

Margot cries for a while, but then she stops "Im just sick of crying!" she says.
She closes her eyes and starts thinking about nice things. She thinks about green grass, with pink flowers and big colourful butterflies. And the sun, big and yellow like lillies on fire.
"Not like a lemon!" she laughs. But suddenly Margot thinks about home, she gets sad and tears start streaming down her face.
She tries to think about happy things again, but everything is different.

The rainbows are crying now, the colours drip down over the beautiful meadow and the bunnys drown. It all turns into black tar.
Even the butterflies, those pretty creatures, are ugly now.
They turn into big hairy cockroaches, Margot cries even more.
The birds fly south, trying to escape. All that remains, are feathers and tar. Margot cries and cries.

But then she remembers something her mother said to her once.
"Smile at the world, and the world will smile right back at you, Margot."
She smiles at the world. She smiles so big that her face hurt.
The rainbow stops crying. The cockroaches and the rainbow shout at her, "You will never make it, you are sad, cry Margot, cry!
She wants to cry so badly, and she feels the tears pushing and trying to get out of her eyes. But she will not let them.
"NO!" she screams and smiles. But this time the smile is bigger
than a girl should be able to smile. It's so big that the sad world can't take it anymore.
Everything dissapears and become a big blank nothing.

"I made it.." Margot stops.
Out of nowhere, the sun comes. It's big, yellow and angry.
It stares at her, with its big black eyes.
"Why do you have that stupid smile on your pale face?" The sun asks.
"Why do you have that stupid stare?" Margot answers.
The sun stares with sadness in its eyes, and dissapears in the blink of an eye.

Margot opens her eyes.
The big mean boy stares at her.
"Speak when your spoken to!" he yells.
"Why do you have that stupid smile on your face?" he asks.
Margot laughs and walks out of the closet, with a big, stupid, happy smile on her pretty face.

"Släppa taget"

Här är min idé till avslutningsfilmen!

Ungefär såhär har jag tänkt, att jag filmar hela tiden så att jag håller i kameran och man får aldrig se mitt ansikte, endast i flashbacksen. Och jag ska filma så att det blir "slarvigt" och verkligt.

Jag öppnar betygskuvertet och det mörknar, jag svimmar och tappar kameran så att den filmar taket. Sen blir det mörkt.
Jag får flashbacks som börjar i normal fart, men blir snabbare och snabbare tills allting bara "exploderar" och jag vaknar igen.

(De ska innehålla bilder och klipp från olika skeenden, i skolan och lite annat, "Gud finns och Gud finns inte ska på något sätt vara med, med hjälp av skrikande präster i bakgrunden som skyller allting på djävulen. Kanske ska det vara musik i bakgrunden också.)

Jag vaknar som sagt, i mörkret på marken (som filmas utanför skolan på kvällen, innan vintern och under vintern) Kameran filmar då himlen och jag reser mig upp.
Jag springer till skolan
Försöker öppna dörren, men den är låst. "skolan är över"
En röst säger, "Man måste släppa taget!"
Jag släpper taget.
Vänder mig om och knyter av mina skor.
Kastar skorna på skolan.

En idé jag har, är att jag får med mig så många som möjligt som jag filmar medan de knyter av sig sina skor och en efter en kastar sina skor på skolan och vissa kanske säger "man måste släppa taget" men det ska vara musik i bakgrunden hela tiden från och med nu.

Jag vänder mig och springer iväg, människorna tittar efter mig men de säger ingenting. Ler inte.
Jag håller ju fortfarande i kameran, och jag springer iväg från skolan och slänger mig på marken (upp för trappan, ut i skogen eller snön) tappar kameran som avslutar med att filma himlen och bakgrundsljud, helst tåg eller liknande.

Sedan är den slut, men avslutas med ett viktigt meddelande "eftertexter" Och låten som eventuellt spelats under sista halvan av filmen, höjs och avslutas.


Här är min inspiration. http://www.harmony-korine.com/video/crutchnap.mov
Jag älskar den!

tyst.

Ge mig revolt
1, 2 och 3
jag ska på kent.

tonårsdrömmar

Imorgon ska jag kanske beställa En vingklippt ängel, trots att jag inte vill läsa den där jävla big brother-skitboken med världens töntigaste titel. Men jag känner att det är en viktig del av livet att göra det!

Igår så var Jag, Emma, Bea och Linnea i Lund och letade praoplats. Jag hittade ingenting, så jag vet inte vad jag ska göra. Rocks hade inte plats och han i kassan var ändå dum i huvudet.

Men i alla fall så gick vi runt i en massa affärer på Nova, och så såg jag Alva som färgat håret blått och hennes små obetydliga kompisar. Efter att tanken rivit i mig ett tag, så gick jag fram till henne och sa "Du Alva, ditt hår är verkligen jättefint, bara så du vet."
Ibland blir det så, att jag liksom förlorar medvetandet och kan göra precis vad som helst.
Jag behöver varken droger eller alkohol för att bli galen.

Efter det, åkte vi in till stan och gick runt i lite butiker. Jag hittade en jättefin väska (second hand), men jag köpte inte den.
Vi fikade på Espresso House, och grud vad det var konstigt där nere. Men jag orkar inte skriva mer om det nu heller.

Gud finns inte

Mitt hjärtas röst

kan nog vara ostämd ibland
instängd i ett bröst
en ambassad som saknar sitt land
men för blommor, hjärtan, ängar
makalösa stränder
för ensamrätten
rätt i
Christer sjögrens händer

Vi som krossas
krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter


Gud, uppfinn nåt nytt
som gör det lätt
att hålla ut
nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta mer

Gud finns

I ditt bröst
finns en kuslig maskin
den har en röst
och slukar dyrbar bensin
den producerar hopp
och kastrerar drömmar ibland
när den säger stopp
så känner du just ingenting

vi som krossas
krossar och går på
små späda barn
med hjärtan som elefanter

Gud,
uppfinn nåt nytt
som gör det lätt
att hålla ut
nåt för dom som väntar
dom som orkar vänta mer

Nåt för dom som väntar

Nu är det fredag igen
jag sitter här och jag
lyssnar på Jocke Berg
Nåt för dom som väntar
för jag undrar också om jag
inte är den som väntar,
den som orkar vänta.

Det jag känner just nu
är det jag tänker skriva.
Jag känner att jag vill
vara ensam och att jag
inte orkar mer.
för nu tror de att jag är normal
när jag vill vara ifred,
för jag är inte normal och jag kommer
aldrig att bli det sålänge de finns med,
så finns det aldrig plats
för mig.

Hon kom till mig idag och hon sa
"får jag vara med?" och jag sa
"självklart får du det."
Hon sa "ska vi gå iväg, du och jag?"
och jag sa, "helst inte idag"
nej jag sa "ja", för sån är jag.

jag ångrar mig just nu
att jag sa
"ja", när hon sa "du"
för jag visste redan då
att det aldrig skulle gå
det skulle bara bli misär
katastrof, så är det ju här
när hon är i mitt liv
är det som om
solen slutar värma
som om
regnet slutar kyla
och jag
orkar inte med det
en gång till,
nej,
det är inte vad jag vill.

http://www.youtube.com/watch?v=6T22IDp8dDc&feature=related