-

Hej. Idag är sista dagen här på avdelningen och jag har så jävla tråkigt att jag lika gärna kunde ta livet av mig. Jag kan inte vara på rummet för att det inte är mitt rum längre och jag kan inte vara i dagrummet för att alla andra sitter där och har kontaktgrupp. Så det enda som finns kvar är datorn. Egentligen skulle jag ha samtal klockan tio men det blev ändrat till halv två, eheh.h..
JAG HAR SÅ TRÅKIGT! Personalen sitter och fikar och tönt-skötaren Peter skryter om sitt band som vanligt. Han är så jävla lik Peter Magnusson när han gör parodier på idioter. Hoppas att han halkar i korridoren snart. Eh nu är kontaktgruppen färdig så jag ska gå in och läsa modemagasin, roligt va! Cosmo och Damernas, det är bra läsning det.

**

Jag skriver från avdelningen nu, jag åker ju inte hem förrän på måndag. Men då ska jag som sagt hem till Höör, så mycket man nu kan kalla det hem. Jag känner mig lite dum och ensam, men jag trivs jättebra med min rumskompis. Jag önskar bara att folk inte var så sjuka som de är, för människorna här har verkligen döden intill sig hela tiden. Och personalen är väldigt ohjälpsam till skillnad mot på bup. Maten går väldigt bra, jag får inte så mycket ångest och det känns underbart att slippa spy hela tiden. Ikväll ska vi fika och titta på big brother, imorgon ska jag ha en massa möten och på torsdag kommer Andie. Jag har fått ett jättefint halsband av min mor som jag ska visa bild på sen. Runt armen bär jag ett sjukhusarmband. Jag känner mig stor och äcklig som när jag vägde tio kilo mer, men det är nog ok. Jag får vänja mig vid att bli ännu större än vad jag var när jag skrevs ut från behandlingsavdelningen, för då tränade jag för mycket och åt för lite.

Något som är jobbigt är att kvällsfikan (som jag behöver för att vara mätt) är frivillig, så jag är nästan själv med att äta den. Men jag hoppas inte att någon tycker att jag är äcklig, för jag är ändå ganska rädd för att äckla folk med mitt utseende och mitt ätande. Men nu ska jag gå, sitter vid patientdatorn och det känns lite jobbigt. Hejdå!

Machine gun

Kära kära bloggen. Jag kan nog inte beskriva i ord hur tacksam jag är för att du alltid funnits där för mig när jag behövt någonting som lyssnade utan att döma, utan att tala, utan att se. Utan att se hur jag hatar och bryter samman i ett färglöst strössel av något som ska föreställa en person. Du har aldrig klandrat mig, försvarat mig, slagit mig, kramat mig, älskat mig. Du har aldrig tvingat mig att välja, du har aldrig tvingat mig att inse hur hemsk jag är. Du har tvingat mig att inse hur hemsk jag är. Men aldrig lämnar jag dig.

Jag
vet
inte
vad
jag
ska
göra

utan mig
-

En medicinlös natt, alltså en sömnlös natt. Men imorgon ska jag till Lund och stanna i en vecka. Ska jag bli frisk den här gången? Kommer jag förlora allt om jag misslyckas? Kommer jag ens att vakna i tid? Ja jag vet en som inte kan svara på det här, och det är Benny Rosenqvist. När ska jag sluta se folk som inte existerar på centralen? Det har gått mer än ett år nu, mer än ett år sedan
ja, sedan vadå? Vad hände egentligen va? Inbillade du dig allting? Vad är det som är olagligt? Våldtäkt är kuk i fitta? Pisseman? Pissemannen i fittan? Nej? Inte? Inte olagligt? Sa du ens nej? Band han fast dig, drogade dig, drog ner dina byxor och tryckte in sin kuk i dig tills hela golvet var blodigt? Inte? Lägg ner förundersökningen? Hennes mamma har cancer? Hur ska hon hjälpa mig? Vad menade han? Betyder det något? Borde jag sova nu? Borde jag ens leva?

Päronkompott

Tjena! Min mage är nära att explodera så jag vet inte varför jag skriver det här. Jag har precis ätit frukost the bulimia way, så därför har jag lite ont.. Vad blev det idag kanske man undrar? Jo det blev tre mackor och två portioner gröt. Kul. MEN det här ska inte bli en ätstörningsblogg så nu talar vi inte mer om det. Det här är min sista helg innan inläggningen, (eller vad ska man kalla det? Jag ska ju vara där på observation.) och den ska spenderas på det absolut bästa tänkbara sättet att spendera sin helg, nämligen i soffan med Andie. Alltså, fattar ni hur underbart det är att vara så nöjd med sin tillvaro som jag är när jag umgås med Andie? Det är som att alla jobbiga saker tar en paus, som att de fastnar bakom en slags mur runt porten. Jag har aldrig känt mig så trygg, bekväm och lycklig med någon förut. Jag har aldrig litat på någon såhär mycket.

Vad ska vi göra? Vi ska titta på melodifestivalen imorgon, men idag ska vi se en film och lite serier, och så ska vi äta, kramas och prata en massa. Denna melodifestivalen var faktiskt lite lite rolig. Såg ni första avsnittet? Den sista låten var Euphoria med Loreen. Alltså, den var väldigt väldigt bra! Ni måste ladda ner och se den, för hela framförandet var bra. Resten är bara skit och Thomas Di leva är en psykos-patient, tyvärr.

Igår hittade jag en massa gamla bilder och skolböcker, så jag tänker lägga upp någon bild här i väldigt dålig kvalitet eftersom att jag inte tror att vi har någon scanner. Men nu måste jag duscha och göra mig fin så att ingen spyr på tåget. Fussy fuss!

Stilltimestandstill

Salaam alaikum! Här sitter jag med magsmärtor som vanligt. Jag har precis tagit blodprover inför inläggningen, var tvungen att andas in i halsduken för att en väldigt förkyld kvinna satte sig precis intill mig.. Men här sitter jag utan plåster och inväntar blåmärket. Mm, jag har ätit en stor portion gröt med äppelmos och russin för att få tillräckligt med energi. Jag ramlade nästan ihop när jag gick hem därifrån, och insåg att jag omöjligen kan ta mig till triangeln idag om jag inte äter. Jag ska kolla på piercingsmycken eftersom att jag har tappat min kula (igen).

I måndags var jag och Andie på Green Mango och åt thaimat för att fira en hemlig högtid. Vi åt vegetariska vårrullar med sötsur sås till förrätt och lättfriterad tofu med sötsur sås, ananas och ris till huvudrätt. Tofun var perfekt men jag tycker att uncle bens sås är godare, faktiskt.

Nu orkar jag inte skriva mer för jag orkar inte leva mer så hejdådå.<

- Alltså hur fan kunde det bli såhär? Jag vet inte ens vem jag är längre HALLÅ släpp ut mig ur mig någon gång då?

Bulimic vegetarian wins beauty contest

Jag sitter och väntar på att äntligen få sova efter en lång jobbig kväll. Varför kan jag inte bara gå och lägga mig när jag vill? Jo för att jag måste bli "färdig" med allting först. Måste spy färdigt ifall jag har ätit. Det kan ta flera timmar när det är som värst. Inte för att det är svårt egentligen, utan för att jag aldrig blir nöjd. Jag är för trött för att bli nöjd. Sen måste jag bli ordentligt ren, städa lite och byta kläder och bädda sängen. Mellan allt detta måste jag lägga mig på golvet eller sätta mig vid datorn för att vila. Därför kommer jag aldrig i säng när jag borde, och när jag försöker strunta i allt detta och bara gå och lägga mig, kanske till och med utan att äta? Ja då kan jag glömma sömnen helt och hållet. Jag har även hunnit med att få lite invändig panikångest. Det kom när jag insåg att jag faktiskt ska vara inlagd, borta från Andie och borta från all min trygghet. Tänk om veckan förvandlas till flera månader? Tänk om någonting händer som förstör allting? Tänk om allting förändras på ett sätt jag inte klarar av, tänk om jag förlorar Andie tänk om världen förvandlas till en båt som seglar iväg utan mig.

Jag kan inte fortsätta såhär, vad fan håller jag på med? Jag vill bara köra över mig själv med en stor lastbil, pressa ihop mig till en låda och plocka upp mig med en gaffeltruck som sedan kör iväg och lastar ner mig bland det som ska brännas på en återvinningscentral. Jag känner mig som en dum köttbulle som rullar runt på en tallrik för att någon leker med maten.
Godnatt.

Polkagris

Vet ni vad? Jag har på något jävla sätt, ja jag vet inte ens hur, fått en plats på ätstörningsavdelningen St: Lars i Lund. Jag blir inlagd på bedömningsvecka den tjugonde. Jag blev väldigt glad när jag fick veta det, nu känner jag mig mest tom. Jag vill dö just nu, vet inte varför. Jag ska inte till vegegården imorgon för Andie är sjuk. Det kan jag leva med, men vi ska inte ses förrän nästa fredag och det kan jag inte leva med. Det får jag göra ändå. Jag har ju mina polkagrisar! Jag har varit sugen på polkagrisar i flera månader, och nu när jag äntligen fick smaka en äkta polkagris så smakar det bara tandkräm. Varför?

Jag ska på utflykt till Helsingör på måndag, ensam. Jag tog mig nämligen i kragen idag och ringde danska polisen angående min låtsasmorfar, ni vet. Så jag ska dit och passa på att njuta av avbrottet från Sverige ett litet tag. Måske köbe lit danske gulerodsboller? Det smager sgu godt. Ja om det är något danskar är bra på så är det att baka. Fast jag glömmer aldrig när jag var liten och min mormor hade bakat vanliga frukostbullar med en massa godis i, så jävla äckligt! Haha. Och jag ville inte såra henne så jag fick låtsas att det var gott.

Jag insåg just att när polisen frågade ifall min mormor visste vad hennes man sysslade med så hade jag kunnat svara nej och då skonat henne från jobbigheter, men jag tänkte inte på det utan svarade direkt ja. Det var ju sanningen, men tänk om det var dumt? Äsch, hon får skylla sig själv. Det är fan inte mitt jobb att bestämma om hon ska få betala för sina misstag eller inte. Men det känns konstigt att tänka på hur mycket jag älskade henne förut. Vi hade en nära relation till varandra, men sen bröt jag kontakten. Tänk om jag vaknar en dag med dödsångest och ångrar mig, saknar henne, vad gör jag då? Nej. Nu har jag faktiskt ingen mormor längre, kommer antagligen inte ens bli inbjuden till hennes begravning. Där lär inte serveras någon veganmat ändå, så skitsamma.

Jag ska handla på bordershopen, faxe kondi och kims tomatsnacks, DET ÄR SÅ GOTT varför bor jag inte i Danmark!??! Nu har jag suttit här och försökt skriva klart i fem timmar, så det är nog dags för mig att gå och hänga mig eller jag menar lägga mig. Imorgon ska jag väl vakna klockan två och gå runt och svälta hela dagen tills jag hetsäter lite middag och slänger på mig ytterkläder tills jag får kramp och tvingas svälja uppstötningar. "This is bliss Hum, this is heaven on earth.."