**

Jag skriver från avdelningen nu, jag åker ju inte hem förrän på måndag. Men då ska jag som sagt hem till Höör, så mycket man nu kan kalla det hem. Jag känner mig lite dum och ensam, men jag trivs jättebra med min rumskompis. Jag önskar bara att folk inte var så sjuka som de är, för människorna här har verkligen döden intill sig hela tiden. Och personalen är väldigt ohjälpsam till skillnad mot på bup. Maten går väldigt bra, jag får inte så mycket ångest och det känns underbart att slippa spy hela tiden. Ikväll ska vi fika och titta på big brother, imorgon ska jag ha en massa möten och på torsdag kommer Andie. Jag har fått ett jättefint halsband av min mor som jag ska visa bild på sen. Runt armen bär jag ett sjukhusarmband. Jag känner mig stor och äcklig som när jag vägde tio kilo mer, men det är nog ok. Jag får vänja mig vid att bli ännu större än vad jag var när jag skrevs ut från behandlingsavdelningen, för då tränade jag för mycket och åt för lite.

Något som är jobbigt är att kvällsfikan (som jag behöver för att vara mätt) är frivillig, så jag är nästan själv med att äta den. Men jag hoppas inte att någon tycker att jag är äcklig, för jag är ändå ganska rädd för att äckla folk med mitt utseende och mitt ätande. Men nu ska jag gå, sitter vid patientdatorn och det känns lite jobbigt. Hejdå!