Holocaust

Antingen så måste världen förändras, eller så måste du acceptera att den inte kommer att göra det.

Jag ska snart åka tillbaka till avdelningen, ska bara packa och lägga in musik på ipoden. Igår skrev hon ut sig, den enda jag hade att prata med där. Men det kanske kommer någon snart. Jag hoppas det. Det finns ju en tjej kvar fast anorektiker och jag är en ganska dålig kombination egentligen, men jag får väl stå ut. Hon uppskattar i alla fall att jag tar med mig filmer.

I söndags kom det en i personalen som inte jobbar där i vanliga fall, en 45-årig man. Han var inte fin alls men han stammade och jag tycker om när folk stammar, så vi började tala med varandra. Vi upptäckte snart hur mycket vi hade gemensamt, musik, film och poeter.se, haha. Han var knäpp, och jag tror att han var det på ett bra sätt. Han fick gå med mig när jag skulle gå min kvällspromenad, då berättade han en massa saker. Det var fint. Jag älskar ju när folk berättar saker för mig. Förresten så hade han varit på precis alla jävla viktiga konserter, neubauten, skinny puppy, pj harvey, patti smith, nick cave, the cure, depeche mode, björk, etc. KUL FÖR HONOM VA! Jag hoppas verkligen att han kommer igen, jag behöver svar.

Det sämsta med att vara där är att de tvingar mig att göra matte varje dag, att äta inför folk fem gånger om dagen, att man inte får vara ifred, att man måste gå ut oduschad och äcklig inför alla på avdelningen varje morgon för att hämta schampo och sånt, och att jag knappt får promenera.

It's Oh So Quiet

Tja bloggen det var ett tag sedan sist. Nu ska jag berätta för dig lite om vad som hänt i mitt liv. Jag tänker dock inte gå in på några detaljer om varför det blivit som det blev, men jag bor nu på bup, psyk-akuten. Ifall någon vill hälsa på, heh. Jag har ju ingen dator där men jag är hemma på permis nu över natten.

Jag trivs faktiskt där även om det är väldigt svårt att hantera all uppmärksamhet man får. Där är en med anorexia, en med psykos och en som har sig själv som enda vän. Det där var nog inte detaljrikt nog för att vara avslöjande, så det går nog bra. Första veckan där har varit väldigt jobbig. Jag fick inte ens gå på toaletten utan att låsa de första dagarna och jag fick inte gå ut, förutom i trädgården med två personal. Det enda jag har gjort varje dag är lagt pussel, spelat skitgubbe och kollat på tv. Man får bara se filmer med 11-års gräns, så det uteslöt liksom hela min filmsamling förutom några Studio Ghibli.

Personalen är helt galen (ironiskt nog), men jag hade inte förväntat mig annat. Det finns ändå en del som jag tycker om. Åtta stycken tror jag, och jag kanske berättar någon dag när jag har tråkigt och skriver i mitt block på avdelningen. Det lär dock inte bli någon Berny-bok, tyvärr. Men hejdå sålänge!

PS: Den jag hatar mest av personalen la sina nakna motbjudande fötter i min säng så att jag var tvungen att byta sängkläder, och idag berättade hon vid matbordet att det konstigaste hon ätit var BLÅVAL och jag bara heh ok fyfan vad du är dum i huvudet din jävla idiot, så nu är alla sura på mig hej hej! DS:

Human Behavior

Så nu sitter jag här, utan pengar och med en prick i registret. Igår plockade jag och Caroline på oss allt vi ville ha, och sedan började häxjakten. Visst, vi fick sitta i ett litet rum med tre vakter i två timmar, och sedan med två poliser i ytterligare en timme. Men den enda läxan jag har lärt mig är att inte snatta från kicks, och att aldrig ta saker för över 1000. För allt jag kunde tänka på igår och allt jag kan tänka på idag, är att jag vill ta tillbaka mitt smink som de tog. För det var verkligen bra smink.

Jag kan berätta lite om vad jag gjort på sistone, förutom kleptomanin då alltså. Jag har tittat på O.C och köpt alla säsonger fast jag inte borde gjort det. Sen köpte jag L-word boxen och nä jag vet inte vad jag håller på med men skitsamma. Det enda bra jag har gjort är väl när jag köpte Debut med Björk. Nu är jag lite kär!