Bulimic vegetarian wins beauty contest

Jag sitter och väntar på att äntligen få sova efter en lång jobbig kväll. Varför kan jag inte bara gå och lägga mig när jag vill? Jo för att jag måste bli "färdig" med allting först. Måste spy färdigt ifall jag har ätit. Det kan ta flera timmar när det är som värst. Inte för att det är svårt egentligen, utan för att jag aldrig blir nöjd. Jag är för trött för att bli nöjd. Sen måste jag bli ordentligt ren, städa lite och byta kläder och bädda sängen. Mellan allt detta måste jag lägga mig på golvet eller sätta mig vid datorn för att vila. Därför kommer jag aldrig i säng när jag borde, och när jag försöker strunta i allt detta och bara gå och lägga mig, kanske till och med utan att äta? Ja då kan jag glömma sömnen helt och hållet. Jag har även hunnit med att få lite invändig panikångest. Det kom när jag insåg att jag faktiskt ska vara inlagd, borta från Andie och borta från all min trygghet. Tänk om veckan förvandlas till flera månader? Tänk om någonting händer som förstör allting? Tänk om allting förändras på ett sätt jag inte klarar av, tänk om jag förlorar Andie tänk om världen förvandlas till en båt som seglar iväg utan mig.

Jag kan inte fortsätta såhär, vad fan håller jag på med? Jag vill bara köra över mig själv med en stor lastbil, pressa ihop mig till en låda och plocka upp mig med en gaffeltruck som sedan kör iväg och lastar ner mig bland det som ska brännas på en återvinningscentral. Jag känner mig som en dum köttbulle som rullar runt på en tallrik för att någon leker med maten.
Godnatt.