min vän är slutet

Jag ska aldrig mer gå på en konsert någonsin i helall mit lviks jag menar det när ajg säger der öfr hjag ska dlrig mer gå"!===!=!==!
jag säljer depeche mode-biljetten, jag säljer min själ, jag ville ju aldrig ens gå! jag bryr mig inte. jag tänker inte gå på kent, inte i malmö inte någon annanstans. jag tänker inte se u2. jag tänker inte alls. och jag kan inte fixa add-medicin för jag kommer att behöva helt andra läkemedel än centralstimulerande.


ja det är väl dags att uppdatera min "dödsviktiga missade konserter"-lista

simon & garfunkel
art garfunkel
paul simon
paul simon
paul simon
the national
the national
arcade fire
arcade fire
bright eyes
U2
kent
kent
kent
kent
kent
skinny puppy
kent
kent
kent
kent
bob dylan
bob dylan
cyndi lauper
sting
boy george
bonnie tyler
depeche mode
the cure
the cure
iggy pop
bruce springsteen
bruce springsteen

och de kommande (som jag vet om)
kent
kent
kent
kent
kent
depeche mode
U2
U2

sen har vi ju alla festivaler som jag inte fick med tillräckligt där uppe, det är väl omkring 30st livsviktigheter där också.. och till sist vill jag tilllägga att alla konserterna där uppe är konserter som jag kunde ha gått på. och det finns självklart jättemånga andra men jag orkar inte skriva mer så jag tog de viktigaste.
.......

vilka har jag sett då som räknas?

timo räisänen - jävla skitkonsert!
kent - grät inför kamilja som jag nyss träffat
kent - skämma ut sig inför folk dag 1
kent - dag 2 skämde ut mig inför hela bandet och träffade aldrig någon mer
nick cave & the bad seeds - minns inte
art garfunkel - mitt liv tog slut
depeche mode - fint
u2 (förbandet var snow patrol) - nej!
u2 - !??!
håkan hellström - .....

Ja och nu när vi ändå är igång och inte använder versaler så kan jag berätta om Kristian Anttila, för jag skulle se honom en gång men för att göra en kort historia ännu kortare så träffade jag honom och han är riktigt hemsk och tråkig så jag köpte skivor för pengarna.

och en gång skulle jag träffa håkan hellström men rossi sa "nu går vi" när jag stod några meter ifrån honom, jaha och så gick vi.

och en gång träffade jag fredrik wikingsson som jag älskade, i en skivaffär, och jag hatar mig själv för att jag sa det jag sa till honom. jag ogillade honom efter det också.

en gång hjälpte jag ett jävla band som hette spader kneckt, och dom uttnyttjtjtjade mig såklart men jag var dum i huvudet så jag vet inte vad som hände sen..

en gååång såg jag art garfunkel i en vit limousine och så började jag gråta som en jävla idiot och sen grät jag inför alla tanterna med rolling stones-kikare för jag såg ingenting och han var så fin att jag trodde att hippie-barnen skulle dö.

och en gång missade jag typ 30 signeringar nästan samtidigt.

en gång hade jag en bob dylan biljett som jag avbokade.

en gång hade jag en kentbiljett som jag slängde. bästa sittplats.

en gång gick jag och alice på ett band som jag tyckte om, jag minns inte ens vad det heter nu.
vi träffade monse där och jag gick ifrån mitt i konserten för att sam ringde och var ledsen.
så jag missade hela konserten och pratade med en självmordsbenägen man tills min mobil stängdes av istället.

en gång var jag på malmöfestivalen med några alkoholiserade waldorf-rebeller från höör.
jag gick för att se kristian, men vi såg joddla med siv istället. jag grät och fanny var full.

en gång skulle jag till roskilde men jag åkte aldrig.
hade jag gjort det så hade jag kunnat ta bort en stor del av de missade konserterna där uppe.

en gång missade jag the national med flit och sen gjorde jag det igen och igen och sen tänkte jag "nu ska jag fan aldrig missa dom igen" och så missade jag igen. inte med flit.

jag skulle gått på the cure också men jag gick aldrig.




En gång dog anders, och jag skulle på broder daniels avslutningskonsert.
men jag gick aldrig.