Idag när jag och Bea gick hem från skolan så gick det två pyttesmå flickebarn från sjuan bakom mig. Jag hade hört att de pratade om feta lår som nästan exploderade innan, så jag visste nog vad de var för några. När de gick bakom mig så kände jag hur deras ögon var fästa på mig, och så hörde jag hur de sa någonting konstigt om att någonting var jättetight och stora feta ben, eller jag hörde inte riktigt. Men när jag tittade bak så hånlog de åt mig och gick typ i marsch och sa "spänn ut riktigt ordentligt nu ja" jag vet inte, det var så jävla konstigt. Men de talade om mina ben. Då sa jag "Vem pratar ni med? Ni går alltså runt och talar om hur feta ni tycker att alla andra är, det tycker jag är väldigt löjligt men visst." Jag fick inget svar och sen gick vi iväg och pratade om att man inte kan göra så, blabla. Och den ena gick bakom oss hela tiden fast att jag inte visste det, kul. Men då hoppas jag väl att hon lärde sig en läxa! Jävla skitungar.
För vad fan ska jag göra? Mina ben är min förbannelse och det hjälper väl inte att två små äckliga barn berättar för mig hur jag ser ut när jag vet det mycket bättre själv. Som om jag inte visste det, som om jag inte visste. Folk gör alltid så, talar om mig när de vet att jag hör. Som att jag inte existerar. Men slutsatsen jag drar idag är att jag vet mina rättigheter, jag behöver aldrig någonsin hålla käften. Så det gör jag inte heller. Adjö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.