Jag känner mig så jävla dum i huvudet just...nu.
Och jag tror att jag borde lära mig att hålla käften. Någon annan som borde lära sig att hålla käften är min far, jag ville verkligen slå honom idag. För han var så jävla nedlåtande, elak. Man säger inte så, inte till mig och inte till någon. Jag blir förbannad. Jag skiter i vad jag skriver här nu, jag kan skriva vad jag vill och jag ska flytta härifrån nu, imorgon, nu direkt för jag ORKAR inte mer och jag vill inte orka mer, jag vill bara ut i helvetet bort. Jag tänker inte låta dem vinna över mig heller, så därför är det såhär nu. Jag ska bara gå och lägga mig, det är allt. Men kriget fortsätter, mhm.
Jag ska inte låta dem förstöra för mig nu när jag äntligen känner att jag lever på riktigt och att jag är intresserad av livet, åtminstone en liten bit. Nej för när jag har bestämt någonting så blir det så, varje gång, ingen kan stoppa mig och framför allt ingenting för om jag visste att någonting hade kunnat stoppa mig så hade jag inte bestämt mig. Då hade jag eliminerat hindren först, eller väntat. Jag vet att mina planer är realistiska så bara dra åt helvete.
Men fan vad jag mår dåligt nu, så det har de väl lyckats med trots allt. Sån här ångest har jag inte haft på väldigt länge. Sån där som bara sitter i tills man somnar, eller dör. Och jag vet inte hur jag ska kunna somna när jag bara vill dö. Det gör så ont att man inte kan tänka ordentligt, så man känner sig totalt dum i huvudet och maktlös och förvirrad. Önskar nästan att jag kunde sluta bry mig och bara lägga mig någonstans, på rälsen kanske. Men jag kan nog inte det nu, eller jo jag kan och jag känner inte precis en stark kraft som stoppar mig från att göra det men jag.. Kan nog bara inte göra det nu. Äsch, ord mot ord och jag vet inte. Hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.