Hej. Dagarna räknas in nu, men jag vet inte riktigt inför vad. Inför förändring kanske. Jag tror att jag hoppas det.
Jag har nu länge varit i dvala, och jag måste erkänna att jag börjar bli väldigt sjuk. Men mina värden är säkerligen lika perfekta som vanligt, och min kropp är nästan lika rund som vanligt. Det där förvirrar mig fruktansvärt mycket. Vågen visar mindre än någonsin i hela mitt 158.8 cm långa liv, alla kläder ramlar av mig, till och med mina nya byxor som jag köpte för kanske två veckor sedan. Men ingenting händer och jag känner mig fetare än någonsin. Ändå ser jag också att höftbenen sticker ut ovanligt mycket och att man ser revbenen ovanför (de snart oexisterande) brösten på ett sätt som man aldrig sett förut, men ändå. Jag är fet inuti. Fettet liksom sitter i hjärnan och trycker bort allt annat. Jag orkar inte. Ingen bryr sig heller, ingen oroar sig över hur jag ser ut, inte nu. Så varför ljuger vågjäveln då? Varför dör jag aldrig? VARFÖR? Och jag svälter inte längre, nej. Jag äter massor. Nu vet ni det. Kul för alla att veta hur jävla äckligt mitt liv är. Kul för alla att jag nu också ska påpeka att det värsta började precis just när jag träffade Fred rik. Men inte ska jag hata honom för det, nej nej Miriam hatar ingen. Miriam anmäler ingen. Miriam låter alla sverigedemokrater gå före henne i kön på Ica bara för att hon aldrig får vara värd mer än NÅGON ANNAN. Jävla helvete. Jag hatar vad jag har blivit. Jag hatar vad jag blev.
Men nu ska det bli ändring. Imorgon ska jag sova hos Andie, eller inte sova men spendera natten. När jag kommer hem så börjar mitt nya liv, eller förberedelsen inför mitt nya liv. Ok? Ok. Jag ska kräva hjälp.
-
Men fyfan vad jag kommer sakna benen.
Tro inte att det inte finns någon som oroar sig för hur du ser ut. Jag gör det. Men jag har inte sagt något.
SvaraRaderaOch jag vet att Emma också oroar sig.
Du blir bara mindre och mindre varje gång vi ser dig.
Oj. Jag läser det lite sent tror jag, om inte datumet är fel och det är det nog för datumet är alltid fel på min blogg! Men ja, förlåt. Nu fick jag en stor klump i halsenmagen? Ja. Usch.
SvaraRaderaFast ja.. Nu är jag inte så liten längre dock!