Hej. Jag tänker berätta saker för er idag. Nu har jag och F varit kära i tre månader. Det är inte alls lång tid egentligen, jag vet inte. Vi har ändå upplevt så mycket tillsammans att det känns som att vi alltid känt varandra, på den korta tiden. Och jag har nog ändrats en del också, kanske för att jag i princip inte var någonting innan jag träffade honom, jag var ju bara ett tomt skal. Nu känner jag mig som en person igen. Jag älskar honom, men jag är också väldigt väldigt ensam. Jag kände inte så stor ensamhet förut eftersom att jag inte kände någonting alls. I Stockholm är ensamheten så tydlig att jag mår illa. När han är borta så sitter jag bara hemma hela dagen och försöker få mig själv att gå ut, ner till tunnelbanan, vad som helst. När jag till slut lyckas mår jag redan så dåligt att jag bara mår sämre av att gå ut. Min sociala fobi är nu när den är som värst. Det gör att den där gamla känslan kommer tillbaka, känslan av att vilja dö.
-
Och många jobbiga saker har hänt här också. Saker som jag inte kan skriva här, vilket gör mig irriterad. Allting är bara kaos och jag har druckit upp allt té. Vågar knappt gå till affären, men jag fick lite pengar av CSN idag så jag ska tvinga mig själv att köpa lite vaniljté eller någonting. Men fan, det går ju inte. Jävla lipton. Får ångest av att gå till tvättstugan också, fick jag inte innan. Fan.
-
JAG har börjat med fluoxetin igen och om jag har tur så funkar det innan tabletterna är slut, då kan jag kanske fixa nya. Om allt går bra så ska jag kunna gå ut snart. Nu ska jag ut ändå, snart. Får ha min ipod och mina värdelösa hörlurar som inte gör att man försvinner in i en magisk värld av musik. Ska faktiskt köpa ett par bra hörlurar snart, kanske kan köpa second hand. Ja, okej. Hejdå-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.