Jag hade kunnat skriva om hur dum i huvudet jag är och hur mycket jag hatar mig själv just nu. Jag hade kunnat undra varför i hela helvetet jag skriver vad jag äter till frukost och andra totalt meningslösa matrelaterade saker. För jag skriver bara om mat, hela mitt liv är bara mat mat mat kan man tänka när man träffar mig/läser min blogg. För vad fan är jag? En liten jävla FLICKA som inte kan acceptera en vuxenkropp. En liten jävla skitunge, ett litet äckelbarn, jävla idiot som inte kan äta upp maten på tallriken, gå till skolan och inse att hon hon hon är SJUTTON år gammal och inte ett jävla barn längre. Men när hon går ut tror folk att hon är fjorton för hon kan inte äta upp maten på tallriken och växa och utvecklas som de gör.
Jag känner mig så jävla löjlig när jag ser mig själv i spegeln. Allt jag ser är ett genomskinligt skal av den jag en gång var, en svart skugga. När jag tittar närmre så ser jag någon annan, någon jag inte känner igen, en sorglig, obetydlig och nästan osynlig liten flicka. En sån där som man plockar upp på gatan och våldtar tills man tröttnar. En sån där som man puttar omkull och skrattar åt, en sån där som man tycker synd om när man ser henne på tåget efter jobbet.
Ja, jag hade kunnat skriva om det. Eller om vad jag åt till frukost?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.