2000

Såhär är det. Jag har inte varit i skolan ordentligt på flera dagar, och jag vet hur dumt det är. Men jag kan inte, jag vill inte, jag känner ingenting.

Igår åkte jag och Jessica till Malmö för att gå på en föreläsning. Men vi kom försent eftersom att det var fruktansvärt konstigt väder och svårt att hitta dit. Vi hittade ett café som hette café 5, men det visade sig vara ett ställe för taxichaufförer och homofober. Några meter därifrån låg djurens rätt och bredvid låg rfsl. När vi kom dit så öppnade en 2,5 meter lång TinaHåkan med världens finaste leende. Vi spenderade den närmaste halvtimmen till att lyssna på den sorgligaste hemskaste och finaste historian jag någonsin hört. Någonsin. Erhan Erhan som flytt till Sverige när hans pojkvän blev mördad av sin egen familj, berättade om hur han bott på gatan, blivit utnyttjad , längtat hem och förlorat hoppet om mänskligheten. Men han satt där framför oss. Han var inte död trots att han mest velat dö hela tiden. Anledningen till det var att han lovat sin pojkvän att uppfylla deras drömmar.

Efteråt gick vi och pratade med TinaHåkan. Jag hade svårt att förklara vad vi gjorde där, men när jag visade några papper från våra möten så blev han plötsligt väldigt glad och engagerad. "Det här är bra, det är jätte jätte bra." Sen ropade han in Camila, och hon var lika exalterad.
Jag minns inte riktigt vad vi sa, men vi skulle träffas igen.
När vi var på väg ut så kom det fram en söt tjej och sa "Jag hörde lite om vad ni gör, det är jättebra. Jag hoppas att fler gör som ni."

Vi gick ut i stormen och spenderade resten av natten i Lund för att vänta på en buss till Örtofta så att vi kunde ta Skånes sista tåg till Höör.
Jag har aldrig känt mig så välkomnad förut, jag menar, det var liksom en lägenhet full av underbara människor. Som en helt ny värld, inte alls som Höör. Jag börjar längta bort väldigt mycket, men å andra sidan så vill jag inte lämna det enda stället som faktiskt verkar behöva mig. Men jag känner mig ändå väldigt obetydlig, och tom.

Jag är inte säker på om jag någonsin kommer att finna den där anledningen som jag trodde att jag hade funnit.