Going Nowhere

Jag vill bara säga hejdå, farväl, det var kul ibland men mest skit så nu går jag. Men så kan jag inte förmå mig att säga, inte nu. Jag vill bara berätta vad jag gjort de sista dagarna, vad jag köpt och vad jag tänker och vad jag ätit men nej. Jag kan inte. Jag kanske kan om några minuter, men just nu är jag så full av ilska, sorg och ångest att jag inte vet alls vad jag skriva. Vad ska jag skriva?
-
Fyra år till, fyra jävla år till i misär och fyfan, inte kommer det ta slut. Varför skulle det ta slut? När det väl börjat så tar det inte slut, inte förrän det är försent. Kommer vi någonsin få en Obama hit? Nej. Och vad skulle det hjälpa, Obama är bara perfekt om man jämför med Bush, men alla är perfekta jämfört med Bush. Inte om man jämför med någon som faktiskt lever efter sina egna regler och faktiskt vågar stå för sina åsikter helt och hållet utan att över huvud taget bry sig om det är tillräckligt blått för att folk ska lyssna. Fan. Allt är falskt, äckligt och falskt och jag vill inte höra mer, se, känna, nej. Det räcker faktiskt nu. Vem vet hur mycket hans bilar kostar. Vet han ens själv?
-
Jag mår inte bra nu. Jag var på bup i en vecka, blev utskriven för att de inte orkade ha mig längre. Det gick inte. Alla röstade på folkpartiet och sympatiserade med SD "vi värnar om demokratin" Ja och jag spyr på er, äckliga fega jävlar. Fan att folk inte förstår, inte ens på bup. Hur fan ska jag någonsin kunna få hjälp när alla som ska hjälpa behöver mycket mer hjälp själva, va? Nej, det går inte. Varenda jävla dag där slutade med att jag fick sitta ensam på rummet och gråtandes försöka hitta vassa föremål. Det kunde jag väl fan ha gjort hemma. Nej vad är det för jävla system egentligen? Till slut fick jag inte ens tala om politik längre, vad hände med demokratin liksom. Och när jag påstod att Sverige inte hade någon kultur, då var det slut på det roliga. Provocera är mitt andra namn, hah.
-
Carolines familj röstade på moderaterna, allihop. Förutom Nicklas, han röstade på SD. Viktor kallade mig jävla blatte i telefonen. Jag funderar på att anmäla honom. Deras pappa är arbetslös nu. Snacka om karma. Nu får de sälja huset, bilarna, LCD-skärmarna, datorerna. Slut på låtsaslivet och ut på landet till sina föräldrar. Måste kännas ganska pinsamt, skulle inte förvåna mig om han hänger sig i garaget snart. Jag kommer inte sörja honom. Han är ett monster, det är de allihop.
-
Hade jag haft tabletter så hade jag tagit dem nu, hade jag haft rakblad, hade jag haft ork. Vad ska jag, eller vad ska VI göra? Vad ska vi göra nu när allting är borta, alla stigar vi hade trampat ut är igenvuxna. Vi har ingenstans att ta vägen. Jag har ingenstans att ta vägen. Jag har ingen att ta vägen med. Ensamheten kommer äta upp oss allihop, det kommer de se till. Fan, Fredrik. Fan, Jimmy. Fan, Jan. Fan Göran. Vad håller ni på med? Varför förstör ni allting? Är ni psykopater? Hade ni dålig uppväxt? Nej, det hade ni inte. Då hade ni inte varit som ni är. Då hade ni kanske vetat hur det känns att inte ha någonstans att vända sig, eller att inte ha någon rätt att göra det. Men jag undrar en sak ändå. Hur kan ni sova på natten?
-
Jag har inte mycket mer att säga nu. Jag vet inte hur länge jag klarar mig när jag inte har bup att ramla in på när döden knackar på mitt fönster. Knacka på mitt fönster. Jag önskar att någon annan kunde göra det, bara en gång. Bara be mig komma ut och lägga mig i en väska och resa bort, långt bort. Så långt bort man kan komma i den här världen. Inte till döden, utan bara bort. Alla känslor och allt medvetande skulle stanna kvar här i kalla färglösa S V E R I G E. Känslorna, de där äckliga känslorna. Jag är trött på dem. Det känns som att saker varken börjar eller slutar. Som när man tror att en låt är slut, men den tar bara en paus. Så är det för mig nu. Jag tar bara en paus men det känns som att det är slut, och efteråt känns allting jobbigt och onödigt. Sånt går ju aldrig att förklara.
-
Nu är det slut. Nu ska jag gå och lägga mig någonstans, hade det funnits snö så hade jag lagt mig där, men så är inte fallet. Äsch. Vi får se hur det blir. Tack för att ingen bryr sig. Hejdå.