Vaknade klockan nio, duschade och åt två mackor. Jag tog på mig mina mörkgrå byxor, en ljusgrå t-shirt och en svart kofta, gick ner på gatan och skyndade mig till tåget. På väg dit såg jag någon, jag visste inte vem det var, jag kände inte igen henne. Men sen såg jag att det var Emma, min gamla gamla vän som jag inte träffat sedan avslutningen i nian.
Jag.. Jag bara gick över gatan, jag kunde inte, jag bara.. Jag kramade henne. Jag kände sån sorg, sån stor vilja att bara gråta, skratta, bara krama spöket av min svunna barndom som stod framför mig med sitt silvriga kors runt halsen. När hon log så log hon in bakom min näthinna, och fastnade. Fastnade i nätet. Jag tror att jag kände att hon kände ungefär samma sak, det är det värsta. Hon skulle till sitt jobb. Jag skulle till min psykolog, vilket jag inte sa, för i den stunden insåg jag att om Gud var tvungen skjuta en av oss så skulle han valt mig utan att tveka. I den stunden insåg jag att det var så det hade varit, under hela vår uppväxt och att ingenting ändrats. Även om allting förändrats.
Vad skulle vi prata om liksom? Hennes jobb? Hennes nya vänner? Hennes lyckliga familj? Hennes perfekta betyg? Hur vacker hon blivit? Hur lycklig hon är?
Min tomma plånbok? Min ensamhet? Min misslyckade familjehemsplacering? Att jag inte gått till skolan på tre år? Hur missbildad jag blivit? Hur jag dagligen kämpar för att inte av ren ilska kasta mig framför tåget? Tiden på bup-akuten? Tiden på behandlingsavdelningen? Fredrik?!
Nej. Jag hatar mig själv mer än jag någonsin vågat erkänna. Det gör jag faktiskt, fyfan. Jag fattar inte hur någon som inte hatar sig själv väldigt väldigt mycket kan vilja vara i min närhet, jag fattar faktiskt inte det. FYFAN!
-You're tired, tired of the dark.
Heej! hittade dig av en ren slump,läst igenom bloggen och såg att du varit inlagd,och att du heter Miriam, vet inte om du kommer ihåg mig, vi var inlagda samtidigt i början på beh.avd
SvaraRaderaDet är jag Mergime :) jag hoppas du är den jag tänkte på haha, iallfall har letat som en galning men ej hittat,har tänk ofta på ddig hur det gick och går,du verkar vara en snäll och fin tjej,hur känns de efter utskrivningen? kram
min blogg är,mergimebytyi.webblogg.se
SvaraRaderaooh superglad blir jag :D
SvaraRaderaMen neeej vf skulle jag tycka du vore jobbig :O!
blir ju så glad för man vill ju hålla kontakten och följa deras resa med dem man varit inlagd med.
Haha tack, JA vi är lika dana där så du ska inte säga något,lalal(A)
ja har du facebook,msn eller något så kan vi snacka där för avd har läst min blogg o de kanske gör de fortf så vill inte att dem ska se :P