Jag har inte tänkt på hur dåligt jag hanterar förändringar förrän nu. Antagligen eftersom att mitt liv varit mer eller mindre oföränderligt under långa perioder, med små ändringar eller väldigt stora men långvariga och mer naturliga förändringar. Jag har bott i mitt ätstörda, alkoholiserade, kärlekslösa depressionshem i nästan hela mitt liv. Att bara dra upp mig därifrån och sätta ner mig i ett problemfritt familjehem är inte riktigt ok, men det har jag först insett nu. Som när man tar bort en fästing på fel sätt, då delas den på mitten och fastnar med ena delen i huden, då går det knappt att få bort den sen.
På sista tiden har jag som sagt haft väldigt mycket panikångest. Det börjar när jag vaknar och samlas som lager av ångest inuti mig tills det inte får plats mer, då börjar paniken. Jag bråkade med familjehemmet i tisdags, packade mina grejer och ringde efter soc så att de kunde hämta mig. Men det gick inte, så jag fick gråta mig till sömns och ha möte dagen efter. På mötet bestämde jag mig för att stanna där, men jag ville åka hem över natten. Jag sov bara några få timmar den natten, och när jag vaknade kom Andie till mig i Höör och allting var egentligen ganska bra. Men på kvällen skulle jag bli hämtad av Sefika och då började paniken. Jag skrek en liten stund men sen försvann all energi och jag föll ner gråtandes på golvet. Min mor fick möta Sefika och säga att jag inte kunde gå ut. Jag kröp till fönstret och sträckte mig efter det renaste rakbladet jag kunde hitta, tryckte det mot pulsen och tänkte "Nej, det går inte, det går bara inte", så jag skar lite i låret och kände lugnet av smärtan som liksom sprakade genom kroppen.
Jag ringde till bup och Sefika körde mig till Malmö. Min läkare från Eslöv hade jouren, så han lät mig gå in lite före alla andra för att vi redan känner varandra. Efter att ha väntat några timmar i väntrummet med några stackars flyktingar och ett annat socialfall så blev jag inlagd över natten. Jag fick sova ut ordentligt och äta frukost med en arg anorektiker. På mötet sa vi att jag skulle till Höör över natten och sedan återvända till Landskrona idag. Kaos? Ja.
-
Idag ska jag kanske handla lite med Mari i Malmö innan jag tar tåget.. hem?
Hm, vad hade man gjort utan bup egentligen? Jag hoppas att saker utvecklas till någonting bra. Så att inte all den här smärtan varit förgäves, eller något sådant.
OCH!! Jag har fått fable 2 av Andie. Så nu hör ni inte av från mig på några veckor, eheh! Jo det gör ni för familjen ska resa till Bosnien om en vecka, då ska jag vara utan xbox.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.