Alltså jag O R
K
AR
inte mer. nu. Jag har blivit en jävla panikångestmaskin, och har bara panikångest över allting hela jävla tiden. Bland annat just nu. Är i Höör och borde bli hämtad om en timma men har ingen aning om någon kommer eftersom att telefonen varit tyst och det känns som att jag inte ska bli hämtad, de vill väl inte ha tillbaka mig. WHO COULD BLAIM EM'!!!!!!!!
..
Jag saknar Andi pandi så mycket att jag snart dör och DÖR i dödens säng. Jag vet inte vart jag ska lägga huvudet när ögonen gör så ont och jag vet inte vart jag ska lägga glädjen när sorgen tar så stor plats. Jag kan inte bo här, kaninté leva det här livet alls, men själen och huden och väggarna skriker när jag tänker på Landets krona. Jag vill inte dit. Jag vill inte till Sefika. Jag tycker inte om henne, jag tycker INTE om dig sefi! Jag tycker inte om känslan av Ibbes orkeslöshet heller. Han sa ju det själv, att han snart är klar med livet. Jag bara "Jo, det känns så." Men alltså nä, nä, nänänänä, jag klarar inte det här. Isolation. Escape. Delete. Defeat. Vart ska jag lägga min ångest? HALLÅ?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.