Hej blow-jen. Ser jag ut som en liten flicka? Ja det gör jag, jävla fitta. Jag orkar inte mer. Vad fan ska jag göra då? Snart spricker vågen av alla kilon jag lagt på mig och ändå ser jag ut som ett barn. Inte utan kläder, mina former är så fylliga att jag inte ens tror det själv, men med kläder som täcker mina former ser jag återigen ut som barnet jag försökte lämna. Min läkare frågade om jag åt ordentligt "Du ser så smal ut" och jag bara HAHA r u for real man?! Förlåt, jag är dum och jag vet att jag inte är fet men jag tycker att jag är så jävla äcklig och fet och vidrig och värdelös att jag skulle kunna slänga en stor jävla yxa genom mitt ansikte och köra sönder min kropp med en stridsvagn. JAG VILL INTE SE UT SÅHÄR MER, JAG VILL INTE SE UT SOM EN FLICKA HERREGUD LÅT MIG BLI EN KATT.
Allting började när jag vaknade idag och var tvungen att åka till Lund i skabbigt tillstånd med fett hår. Jag åkte till gamla bup-akuten där öppenvården är nu, och när jag kom in så såg allting ut precis som då. Jag fick en konstig tillbaka-känsla och när jag kom ut satt känslan kvar. Känslan av att vara 15 år och nyutskriven från psyket. Efteråt gick jag in på H&M för att fördriva tiden och när jag såg min nakna överkropp i provrummet så ville jag bara skrika, spy, strypa mig själv. Det jag såg var så vidrigt och groteskt att det inte ens går att beskriva. Samtidigt var det väldigt kvinnligt, vilket förvirrar och skrämmer mig på samma gång. Är det att jag inte vill vara en fullvuxen kvinna, eller är det att jag inte vill vara det kvinnliga könet? Tanken på det förstnämnda skrämmer mig, jag vill inte vara sån. Men jag vet att det inte är så heller, jag vill vara vuxen och se vuxen ut. Jag vill bara inte se så kvinnlig ut, med stora bröst och runda former, jag vill kunna välja och vara androgyn. Det känns som att ju mer min kropp växer, desto längre ifrån den drömmen kommer jag. Jag vill kunna ha mina klänningar och mitt rosa nagellack utan att någon tänker "åh vilken söt flicka" eller "oj vilken löjlig kvinna". Jag är ingen jävla flickakvinnatjejtöshon jag är inte det jag är inte det okej? Jag är jag, hen, den, det vad fan som helst. Helst den. Och jag är Miriam, jag är Milane, jag är Nevora. You can call me Al, men fan, lägg av med honkönet. It's getting a bit old.
-
Imorgon ska jag och världens underbaraste, vackraste, bästa partner, inte fira midsommar genom att se på film bland annat. Sen är det packning och kollo efter helgen, följt av en sista kväll hos Andi innan jag flyttar och åker till Berlin. Kan ni tänka er? Så många år av ingenting och nu händer allting. Igår klippte jag mig i armen och smetade blod på väggarna i min mammas rum, jag vet fan inte varför jag gjorde det. Hela veckan har varit sinnessjuk, men det orkar jag inte skriva om nu. Idag vart jag på Tattoo World och insåg att Elin kan vara perfekt till min katt, så jag ska försöka gå dit på söndag och träffa henne. Vet fortfarande inte hur/var jag vill ha den, men det får vi se.. HEJDÅ!
det är i världen och sedan i dig som saker måste ändras, tror jag. inte hos dig och sedan i världen. bara för att dina ögon ändras, dina perspektiv blir bredare, kommer folket ändå ha sina tvåmillimetersglas i glasögonen och närsynthet långsynthet trångsynthet.
SvaraRaderadet är i dem som arbetet, det tunga, måste läggas för annars kommer en androgyn kropp aldrig vara tillräcklig. och det är ett helvete men vi lever ju i det allihop.
&. det är inte bara ditt ansvar.
ta hand om dig i Berlin, en av världens bästa städer.
(discofiskar är på väg)