Hit it

Heyall what's up? Sitter och kollar på fängelsedokumentärer för att jag glömde ta mina tabletter, så en vanlig kväll med andra ord. Min dator har gått sönder totalt sedan jag skrev sist vilket är varför jag inte orkat skriva, förutom det har jag faktiskt mått bra. Hela mitt huvud är ett stort Z sedan jag fick beskedet men ändå. JAG SKA FLYTTA HALLÅ?! Inte till Landskrona heller, till Staffanstorp.. Men ja. Till världens finaste hvb-hem. Hang that in your tree! Jag ska få den här äckliga datorn som jag sitter vid nu, min faders bärbara dator. Den är inte så bra eller trevlig men jag kan ändå inte ha en stationär dator med mig så nu får det bli såhär.

Imorgon ska jag till Micke och prata mer om Fredpatetrisk. Get it? Fredrik är patetisk? Jordens största avskum? Borde ruttna i en cell men lever livet HAHA skojade. Hur man kan leva ett sådant liv frivilligt är för mig ett evigt mysterium. Anyway, vi ska fortsätta prata om honom och kanske kan det få mig att sluta se syner och få panikångest och ha tvångstankar om att skriva hur mycket jag hatar honom varje gång jag nämner hans ovärdiga namn. Sen ringsjöskolan, det är väl nästa kapitel. Jag borde verkligen ha skickat in min anmälan till BEO vid den här tiden men jag har fortfarande inte gjort det. Jag orkar liksom inte när jag vet att det är flera timmar av skrivande och återblickar, minnen jag inte haft på så länge. Inte för att det är särskilt smärtsamt men det är så jävla mycket som ska skrivas ner. Det är ju inte precis som att jag blev nerslagen en gång utanför gymnastiksalen, utan tre år med daglig mobbning av i princip alla som hade en minut över. Eller ja, jag ser det som tre år eftersom att det fortfarande fanns väldigt närvarande hos mig när jag skolkade i en månad, några månader. Det fanns under sommarloven och helgerna och kvällarna, hela tiden. Det är antagligen någonting alla som varit i en sådan utsatt position känner igen. Nu mår jag inte dåligt över minnen längre, det har jag kommit över. Men följderna av allt detta kommer aldrig att försvinna. Mina ärr, min ätstörning, mina betyg, min självkänsla, allt det där kommer alltid finnas med mig. Och även om det försvann så har jag redan förlorat så mycket av min barndom till en massa skit. Jävligt mycket på grund av den där vidriga skolan. DÄRFÖR väljer jag att "ta upp gammalt groll" igen.

Okej, nu till resten av dagen. Jag ska till erikshjälpen för att leta efter en väska, sedan ska jag nog till Nova Lund och få den där bikinin avklarad. Jag har pengar över på mitt jojokort som jag måste använda för på Zäta får man jojokort när man behöver det. Bra va? Ja! Förlåt om jag skriver totalt onödiga saker men jag är bara så glad. Jag är så glad att jag slipper sitta på mitt rum varje kväll och ha ångest över allting, komma till Andie och ha ångest över ingenting, träffa Caroline och ha ångest. Ångest ångest ångest. Man brukar ju säga att det skulle vara bra att ha en on/off-knapp till sina känslor, som en lampknapp. Det går såklart inte, men tänk om man kunde få en dimmer till sina känslor? En knapp där man skruvade ner känslorna till en behaglig nivå. Tänk om Z ger mig den möjligheten. Tänk om jag en dag kan skriva "Jag är lycklig" utan att sudda ut det och skratta. Jag känner mig nästan lycklig när jag tänker på det.