Bara så ni vet så blev konserten inställd men det var inte synd för jag ville inte se honom ändå. Min klass hatar mig mer än någonsin nu, ehe. Vet inte om jag ska skratta eller gråta, men jag bryr mig inte. Eller det är väl ganska jobbigt men ändå. Det är ju inte mitt fel, snarare min rätt.
Jag har inte varit mig själv på sista tiden, hoppas jag. För om det här är jag så vill jag inte. Jag sitter mest och lyssnar på skitdålig musik och hyr filmer som jag aldrig hinner se. Ja, promenaderna börjar ta över mitt liv men det är det ju värt och så. På Onsdag ska jag börja min utredning så att jag kan få hjälp med min cancer. Men jag förväntar mig verkligen ingenting, för jag tror inte för en sekund att någon kan hjälpa mig. Det är faktiskt bara realistiskt. Jag bryr mig inte ens just nu men jag försöker ändå att leva som att jag ska leva ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.