For the love, Iʼd fallen on

Måndag
Som vanligt har det hänt en del sedan sist, men jag orkar inte skriva så mycket. Jag håller på att anmäla Ringsjöskolan och annars är det mycket med BUP och socialen som vanligt. Jag ska byta mediciner men är osäker på om jag vågar, det handlar om Peroxetin, Mirtazapin (remeron), och Zoloft. Jag har uteslutit Peroxetin för den är som en skräckfilm, och Mirtazapin är ungefär lika skrämmande. Så det enda är väl Zoloft som kan få mig att hetsäta mer eftersom att den ger ökad aptit och jag hanterar det genom att spy upp maten, inte så bra med andra ord. Den kan också möjligtvis göra det motsatta, men det är inte troligt. Det är mest därför jag inte vill ta den, och för att den är mycket "starkare" än Citalopram, så jag är rädd att jag ska bli personförändrad liksom. Men jag känner mig inte som mig själv nu heller så det kanske kvittar? Jag har en månad på mig, sen får vi se. Annars får jag börja med annat än SSRI, antipsykotiskt osv vilket min kropp inte brukar gilla. Åh, jag vill ha tillbaka min fina läkare.. Jag undrar vad som har hänt med henne, hon har slutat på grund av psykiska problem av något slag. Ja och jag och Micke ska börja prata om äcklet F på torsdag. Det blir första kapitlet i vår psykodynamiska terapi. Det är jag som har bestämt att vi ska börja längst fram och gå bakåt, och egentligen skulle vi ändra till Ringsjöskolan nu på grund av anmälningen, men jag tror att jag hellre avvaktar med det några veckor och börjar med F, för det är viktigast just nu.

Jag kan fortfarande inte vara i Malmö utan att känna en bitande känsla av antingen oro och ångest för att jag är rädd att Han ska dyka upp, eller likgiltighet inför att Han kommer att dyka upp och de förödande konsekvenser jag vet att det kommer få. I mitt huvud alltså. Det är det som gör det så hemskt, att det inte ens är rimligt. Jag har fortfarande mina ritualer med att jag måste titta på varenda person på hela centralen och framför allt att jag inte får undvika att gå igenom hela centralen, utan det måste göras annars kanske någonting händer och då är det mitt fel. Det här vill jag komma över så snart som möjligt, men nog om det.
-
Imorgon innan jag åker till Andie ska jag och Kerstin åka till Z-gården i Staffanstorp för att se vad jag tycker. Först sa hon att vi inte skulle dit utan åka till Finjagården istället, för hon trodde inte att Z ens var ett möjligt alternativ. Men nu hade hon ändrat sig vilket gör att jag känner att det faktiskt kan vara ett möjligt alternativ. Z-gården är nog det lyxigaste och finaste HVB-hemmet i Skåne, med åsnor, vildsvin, ponnyhästar, hundar, katter, hönor, smådjur, jättefina rum, bubbelbad, dyra resor, yoga, mindfulness, massageterapi, ekologi och en massa annat. Som om det inte vore nog så berättade Kerstin att det finns möjlighet till egen lägenhet i anslutning till hemmet direkt när man kommer dit om man vill, en behöver alltså inte ens bo med andra människor! Andie som är allergisk mot djur, jag som vill bo ensam men leva med andra, katter, hönor, resor, skola, praktitk?! Allting låter så jävla underbart. Jag borde inte göra såhär mot mig själv, ifall det inte går, men jag kan inte låta bli.

Kerstin sa att om jag tycker om det imorgon så kör vi på det, då kämpar vi för det. Att höra henne säga så är underbart. Hon står bakom mig, hon hjälper mig och stöttar mig och arbetar för mig. Hon bryr sig verkligen om mig, inte för att hon ska få lönepappret i brevlådan, utan för att hon bryr sig. Det är sånt här som får mig att orka. Och sms från Emma, och Andies pussar, och Beas fina skratt, och Caroline som blir vuxen. ♥
25 Juni ska vi åka på habitat Q kollo, jag och Caroline, det skriver jag mer om senare. Nu ska jag se på dokumentärer och bli trött, imorgon ska jag prova bikini till kollot. Ni ska få se mig i bikini, hahaha! Hejdå hönorna.