Privet. Idag är det nästan ett år och en månad sedan jag skrev mitt första sorgliga inlägg här. Jag känner mig som Kasper för jag lyssnar på John Lennon nu, men jag lyssnade före honom och Den Som Inte Bör Nämnas Vid Namn för jag började faktiskt lyssna när jag var tio? Ja, det borde vara så. Jag slutade lyssna på hip hop när jag var nära tio, fast det där känns inte så logiskt. Jag minns ju hur jag och Emma lyssnade på svenskt 60-70tal på hennes rum innan hon flyttade till det gröna radhuset. Då var hiphopen borta, men när jag var i Algeriet så var jag åtta, nio och då var jag fortfarande stuck in da hood. Jag måste ha levt dubbelliv, hm. Eller jo just det, jag lyssnade med Emma i flera år tills jag förstod att det var sånt jag tyckte om och när jag var tio så köpte jag min första skiva med Simon & Garfunkel och sedan var jag fast för evigt. Jag är väl glad att hon gav mig det i alla fall, det är jag.
Thomas Dileva lät som U2 på sitt första album, har ni tänkt på det? Rösten är ju något helt annat såklart, men äsch. Jag vill sova eller dö eller både och sova sen eller sova först och dö sen. Skriver mer senare hejhejdhå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.