Too queer to be here?

Jag har precis fallit för ett nytt band, Mew. fast jag vill höra deras äldsta musik, jag vill köpa skivor, inte lyssna på youtube. Jag har redan tröttnat på det som finns på spotify. Men jag har inga pengar och när jag säger inga pengar så menar jag inte 100 kronor, jag menar inte heller 20 kronor, utan jag menar INGA pengar. Det är helt sjukt. Jag kommer inte få pengar förrän om en månad, och då får jag knappt någonting ändå, så vad fan ska jag göra? Jag klarar inte av Höör, jag klarar inte av att sitta här och dö, då kan jag inte gå till skolan eller någonting för jag behöver Malmö, jag behöver Möllevångstorget, Rosengård, Södervärn, folkets park. Fan. Jag klarar mig inte utan det där. Snart tar ju kommunen mitt skolkort.

Idag var jag på regnbågsfestivalen igen, men jag kom sent för att jag åkte till ett vandrarhem och lämnade en massa mat som jag hade fått av Maxos. Lådor fulla med falafel och hummus, bästa märket. Hoppas att de blev glada. I regnbågshuset visades filmer. Amatörfilmer. De var ganska bra, i alla fall den första och den andra. Den tredje missade jag nästan helt för att mitt liv drog dagens skämt för mig ungefär fem minuter efter att jag kommit dit. Out of the blue kommer Kitty, en tjej jag träffade på minkdemonstrationen. Jag ogillar inte henne precis, men hon har väldigt jobbiga handikapp i form av extrem-adhd och en massa andra oförklarliga saker. Hon behöver medicin, men hon har inga pengar. Skitsystem.

Men hon är ok. Dessutom var hon den enda av alla kryddiga veganer som ville vara nära mig på demonstrationen, (hon är inte en kryddig vegan, förstås). Och nu var hon den enda av alla vackra regnbågsmänniskor som ville vara nära mig, (hon är inte vacker och regnbågsfärgad). Alltså jag menar inte att hon är ful, jag ser ju inte skönhet på det sättet. Jag menar bara att hon är ointresserad och ointressant. Sådant finner jag väldigt oattraktivt, så vad ska jag göra. När jag säger oattraktivt så menar jag vänskap, för det är ju självklart allt det är. Fan vad svårt det är att förklara. Jag orkar inte förklara hur hon ser ut eller är heller, bara att hon ser ut att vara 15 fast att hon är 23 eller någonting. Och hon pratar om Amnesty hela tiden. Hon gillar mig också, det är irriterande. Hon vill vara min vän. Men hon har en pojkvän, och det får väl räcka, för jag orkar inte vara någons låtsasvän just nu. Varför ska allt vara så komplicerat? Jag gillar komplicerade människor och musik och filmer och bilder och ord och städer och gator och hav och djur och skägg och dofter men ändå. Ibland vill man bara att allting ska vara enkelt och rakt på sak. Berätta vad du vill ha från mig direkt liksom.

När jag satt där inne idag, i regnbågshuset, i soffan med Kit, och två av världens snyggaste personer, så kände jag mig så jävla ledsen. Efter det har jag varit ledsen hela tiden. Jag kände, när jag satt där, hur jag försvann. Hur folk ignorerade mig, vissa såg mig men tog genast avstånd. Tittade med omedveten avsmak. Det blev bara för mycket den här gången, att jag aldrig någonsin ska bli accepterad någonstans. Inte ens i hbtq-världen är jag välkommen. Jag är för queer för att vara queer. Åh, snälla säg mig vad jag gör fel för jag orkar inte sånt här längre. Allt jag själv känner att jag gör och är fel ser jag att andra kommer undan med, så jag förstår inte? Det är precis som i skolan, det går inte att förklara varför folk hatar mig. Det bara är så, det är någonting med mig som gör folk äcklade, arga, ledsna, rädda, äcklade, äcklade, äcklade. Jag ska verkligen sluta skriva nu när jag fortfarande är vid medvetande, adjö.

Finns det medicin mot kronisk repulsivitet?